27 juni 2025 I två artiklar i Husbyggaren förra året av Johnny Lorentzen och Gunnar Johanson, HB 4/24 och 6/24, föreslogs en omstart av svensk innemiljöforskning. Man tog också upp kritik mot WHOs dokument WHO Guidelines for indoor air quality: dampness and mould; 2009 (WHO2009) som man menade kunde vara påverkat av tobaksindustrin. Slutligen antydde man att en stor del av det som kallas fukt- och mögelskador, i själva verket handlar om klorfenolbehandlat virke som brutits ned av mögel så att illaluktande kloranisoler bildats. De här artiklarna har debatterats, på Linkedin och i SWESIAQs nyhetsbrev, nr 106 och 107. Vi vill med detta debattinlägg kort redovisa SWESIAQs ståndpunkter.
Vi är helt överens med Lorentzen och Johanson om att det givetvis är helt förkastligt att företag och organisationer med god ekonomi försöker påverka forskningen. I detta fall handlade det om tobaksindustrins försök att i slutet av 1900-talet förskjuta fokus från studier av effekterna av passiv rökning genom att finansiera annan typ av innemiljöforskning. Som tur är misslyckades man, åtminstone i Sverige. Rökning är numera förbjuden på de flesta offentliga platser.
Viktigt i detta sammanhang är dock farhågorna om att WHO2009 eventuellt inte skulle vara relevant på grund av otillbörlig påverkan. Där vill vi betona att den forskning som är samman-ställd i WHO2009 inte är den enda rapport som visar på ett tydligt epidemiologiskt samband mellan att vistas i fukt- och mögelskadade byggnader och olika hälsoproblem. Det handlar bl.a. om olika typer av luftvägsbesvär och risk för att barn utvecklar astma. Referenser till flera senare studier finns på SWESIAQs hemsida.
Den stora kända amerikanska ingenjörsorganisationen ASHRAE har också gjort en sammanställning av studier och tagit ställning i frågan (ASHRAE Positions on limiting indoor mold and dampness in buildings). Ingen av de olika studierna har ifrågasatt WHO2009, utan tvärtom refererat till detta dokument. Sammantaget visar studierna att den som vistas i en fukt- och mögelskadad byggnad, grovt räknat och i genomsnitt, har ungefär 50 % ökad risk att drabbas av dessa typer av hälsobesvär. Ett problem – som också Lorentzen och Johanson belyser – är att man fortfarande saknar kunskaper om vilka mätbara faktorer i till exempel inomhusluften som skulle kunna förklara vad som händer i människokroppen hos drabbade personer i en fukt- och mögelskadad byggnad. Istället har forskarna använt sig av delvis subjektiva mått, som mögellukt, annan avvikande/elak lukt, synlig mögelpåväxt, historia av fuktskador, … Det här är naturligtvis frustrerande. En orsak kan vara att det finns mängder av, ofta svårmätbara, kemiska och mikrobiologiska luftföroreningar som kan bildas samt att det finns stora individuella skillnader i känslighet mellan människor.
Ett viktigt exempel på fuktorsakade luftföroreningar, och som uppmärksammats genom Lorentzens och Johansons forskning, är de illaluktande kloranisolerna. Men det finns andra exempel på luktande ämnen i fukt- och mögelskadade byggnader: geosmin (”jordkällarlukt”, orsakas av aktinomyceter), 2-aminoacetofenon (från fuktskadat, kaseinhaltigt flytspackel), 2-etylhexanol (nedbrytning av mjukgörare i plastmattor och lim), oktanoler (avges av vissa mögelsvampar), andra typer av MVOC (flyktiga ämnen som avges av mikroorganismer), … Det är inte bara luktande ämnen som är intressanta. Från bakterie- och mögelväxt avges även partiklar, bl.a. sporer och mycket små fragment av mögelväxt, s.k. mycel. De här partiklarna kan innehålla mykotoxiner (mögelgifter) och andra irriterande ämnen. Observera att fukt- och mögelskadade byggnader är ett sammansatt begrepp, det går inte att skilja mellan de mikrobiologiska processerna (mögel, bakterier osv.) som fukten orsakar och den rent kemiska nedbrytningen (t.ex. av mjukgörare i lim och plastmattor).
Sedan tusentals år har fukt- och mögelskadade byggnader betraktats som ohälsosamma att vistas i, något som fortfarande gäller och har stöd av modern epidemiologisk forskning. Mer forskning krävs för att få bättre förståelse för mekanismerna, dvs. vad som händer i människokroppen när man vistas fukt- och mögelskadade byggnader, och förhoppningsvis även vilka mätbara luftföroreningar som är orsaken. Men även innan vi fått klarhet om dessa mekanismer, måste vi ta fukt- och mögelskador på allvar och betrakta de fuktskadade byggnaderna som ohälsosamma. Det finns absolut ingen anledning att revidera svenska myndigheters nuvarande föreskrifter: Efter att man funnit och eliminerat orsaken till fukten, måste fukt- och mögelskadade byggnader saneras och skadat byggnadsmaterial så långt möjligt bytas ut. Professionella byggnadstekniska utredare som arbetar efter SWESIAQ-modellen kan intyga att man på det sättet lyckats hjälpa många människor att må bättre!
Anna-Sara ClaesonForskare och praktiker i SWESIAQs styrelse
Linda HägerhedForskare och praktiker i SWESIAQs styrelse
Åke MöhringForskare och praktiker i SWESIAQs styrelse
Anders LundinForskare och praktiker i SWESIAQs styrelse
Sarka LangerForskare och praktiker i SWESIAQs styrelse
Erica BloomFil Dr i medicinsk mikrobiologi, tidigare ledamot i SWESIAQs styrelse