Systemet med samverkansentreprenad leder till att de största byggföretagen får monopol på stora byggprojekt. De dubblar vinsten och beställarna tar riskerna. Sveriges byggherrar bör överväga andra genomförandeformer för snabbare byggprocesser till lägre kostnad.
Få – om någon – har missat medias granskning av hur Nya Karolinska i Solna blev Sveriges dyraste sjukhus.
Alltför många kör dock huvudet i sanden och hävdar att Nya Karolinska är ett undantag på en i övrigt fungerande byggmarknad. När det i själva verket är precis tvärtom.
Den dåliga – för att inte säga obefintliga – konkurrensen vid stora byggprojekt resulterar nämligen i att byggherrarna har svårt att få in tillräckligt många konkurrerande anbud. Och det innebär i praktiken att det är byggarna själva som bestämmer hur projekten ska drivas och vad de slutgiltigt kommer att kosta.
Det som dominerar den svenska byggbranschen idag är det som kallas för samverkansentreprenad eller ”partnering”. Och samverkan låter ju alltid bra. När det i själva verket leder till oligopol, dyrare och långsammare byggprojekt – och i förlängningen bromsar det byggande som Sverige så väl behöver.
Samverkansentreprenad innebär i korthet att byggherren har en enda motpart – en huvudentreprenör, som i sin tur upphandlar och ansvarar för alla underentreprenörer. Samverkansentreprenader är inget entydigt begrepp, men brukar inledas med ett konsultskede tillsammans med entreprenören, som sedan följs av totalentreprenad – ofta på löpande räkning.
Nyckelordet är konkurrens. Ett väl projekterat projekt som handlats upp i konkurrens till fast pris blir billigare än motsvarande på löpande räkning.
Detta är ett system som hyllas av många. Byggherrarna får en bekvämare resa, risken för överklagan på LOU-projekt minskar när det bara behövs en upphandling, facket och Arbetsmiljöverket tycker att det är praktiskt, och även Konkurrensverket tycker att samverkansentreprenad är den bästa metoden vid stora komplicerade byggprojekt. Kunden får en faktura, en entreprenad och har en motpart att skylla på om det går åt skogen.
Så vad är problemet?
Jo, systemet leder i praktiken till att konkurrensen försvinner och att de största byggföretagen får monopol på stora byggprojekt.
De största byggföretagen kontrollerar också stora delar av underleverantörssektorn. Och även om de handlar upp alla underentreprenörer och redovisar anbuden för byggherren, så synliggörs i många fall inte den årsrabatt som ofta innefattas i avtalet mellan byggföretagen och underentreprenören.
De största byggföretagen, det vill säga samverkansentreprenören, sitter helt enkelt i förarsätet och kan styra både tekniska lösningar, kalkyl och budget. Samtidigt kan byggföretagen dubbla sin vinst medan beställaren får ta de flesta riskerna.
Det här är ett problem inte bara för byggbranschen, utan för hela samhället. Alla politiker försöker övertrumfa varandra om hur många bostäder, skolor, sjukhus och järnvägar som ska byggas, samtidigt som de uppmuntrar ett system som begränsar precis detta. Och när offentliga beställare väljer den här vägen och låter byggarna bestämma – då är det våra skattepengar de slösar med.
Så hur löser vi problemet?
Nyckelordet är konkurrens. Ett väl projekterat projekt som handlats upp i konkurrens till fast pris blir billigare än motsvarande på löpande räkning. Det driver teknikutvecklingen, ger bättre och miljövänligare lösningar till bättre priser och en bättre samhällsekonomi. Om byggherrarna är mer aktiva och väljer andra genomförandeformer får de plötsligt tillgång till många fler underleverantörer, kan sänka kostnaderna och får full kontroll över processen.
Det finns flera sätt att åstadkomma detta – genom att bygga i egen regi, bryta ner projektet i mindre delar eller tillämpa exempelvis Construction Management (CM), som har visat sig vara framgångsrikt vid flera stora byggprojekt. CM, där en projektledare går in och stärker byggherrens organisation istället för att ”bara” vara leverantör, innebär flera fördelar:
- Projektledaren fungerar som kundens egen byggavdelning, utan att ha några egenintressen. Han eller hon är oberoende och har inga kopplingar till andra aktörer. Därför kan alltid det bästa projektteamet skapas för varje projekt.
- Beställaren får full insyn i projektet och en partner genom hela processen.
- Projekttiden förkortas eftersom projektering sker löpande och parallellt med upphandling och produktion.
- Upphandlingarna sker etappvis, vilket ökar flexibiliteten vid projektförändringar och möjliggör sena ändringar utan större negativa konsekvenser.
- Entreprenadarbetena delas upp i delentreprenader, vilket maximerar konkurrensen inom varje del och sänker totalkostnaden.
Vi uppmanar därför Sveriges byggherrar att överväga andra genomförandeformer. Visst, det är lite jobbigare och kräver ett större engagemang. Men belöningen är en större kontroll över kvalitet och ekonomi, tillgång till större resurser – och snabbare byggprocess till en lägre kostnad. Och det gynnar både byggherrarna själva, branschen och hela samhället.
Håkan Undin
Key account Manager
Forsen Projekt
