Vad tar vi med oss från Myresjöhusmålen?

Maj 23, 2016 Det har säkerligen inte undgått någon i branschen att tvisten mellan Myresjöhus och villaägarna i Svedala nu är avklarad. Det har varit en långdragen process som bland annat inneburit två prövningar i Högsta domstolen. Det mediala intresset har varit stort och har medfört att det på åtskilliga plattformar har publicerats analyser och artiklar. Dessa artiklar avslutas inte sällan med slutsatsen att användandet av den ökända väggkonstruktionen så kallad ”enstegstätad fasad” per automatik skulle medföra ett ansvar hos entreprenören. I syfte att försöka göra en något mer nyanserad bild av Högsta domstolens uttalanden och dess konsekvenser är det relevant att utreda vad Högsta domstolen rent faktiskt kom fram till och på vilka grunder.

Fuktskador. Foto: SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut.

Bakgrunden till tvisten var att Myresjöhus under åren 1999-2003 uppförde ett stort antal småhus på totalentreprenad. Mellan parterna avtalades ABS 95 och Myresjöhus använde i entreprenaderna en typgodkänd väggkonstruktion med utanpåliggande puts det vill säga enstegstätade fasader.

I det första avgörandet från Högsta domstolen hade domstolen att bedöma om det förelåg fel i entreprenaden genom användandet av den aktuella väggkonstruktionen. Mot bakgrund av att det tidigare i målet var fastställt att fasaderna uppvisade ett högt fuktinnehåll som skulle leda till bland annat mögel ansåg Högsta domstolen att fasaderna inte var lämpliga för sitt avsedda ändamål. Högsta domstolen konstaterade även att ett fel ska anses föreligga om något avviker från vad som hade avtalats mellan parterna. Med stöd av konsumentköplagen och köplagen kom Högsta domstolen fram till att om varan påtagligt avviker mot vad beställaren med fog kunnat förutsätta vid köpet ska det även anses vara en avvikelse mot vad som avtalats mellan parterna. Högsta domstolen konstaterade vidare att en beställare med fog skulle kunna förutsätta att fasaderna skulle vara lämpliga för sitt ändamål, då fasaderna med det höga fuktinnehållet inte ansågs vara lämpliga fann man att fel förelåg.

Eftersom ABS 95 gällde för entreprenaderna och då felet reklamerats efter garantitiden krävdes det utöver ett fel i entreprenaden att felet uppkommit genom entreprenörens vårdslöshet. För ansvar krävdes alltså att Myresjöhus varit vårdslösa genom sitt val av enstegstätade fasader. Mot bakgrund av denna ansvarsbegränsning fick parterna genomgå en andra rond i Högsta domstolen för att avgöra om Myresjöhus varit vårdslösa. I samband med detta ska noteras att de senare standardavtalen ABS 05 och ABS 09 inte kräver vårdslöshet hos entreprenören på samma sätt som ABS 95. Dock uppställer de kommersiella standardavtalen (AB 04 och ABT 06) samma krav på vårdslöshet hos entreprenören för att ett fel ska kunna göra gällande efter garantitiden.

Högsta domstolen meddelade dom nummer två den 22 december 2015. Det fastställdes att Myresjöhus hade varit vårdslöst. Därmed blev ansvarsbegränsningen i ABS 95 inte tillämplig och kunde därför inte rädda Myresjöhus. Vårdslösheten hos Myresjöhus bestod i att Myresjöhus inte hade säkerställt att väggkonstruktionen var lämplig för det specifika ändamålet. Högsta domstolen klargjorde att det faktum att konstruktionen var typgodkänd samt allmänt förekommande i branschen inte hade någon avgörande betydelse för vårdslöshetsbedömningen. Enkelt uttryckt ansåg Högsta domstolen att Myresjöhus, genom avsaknaden av lämpliga undersöknings- eller kontrollåtgärder, inte hade säkerställt att väggkonstruktionen var lämplig för det aktuella ändamålet. Högsta domstolen ansåg därför att Myresjöhus skulle ansvara för denna osäkerhet.

En naturlig följdfråga blir vad som ska anses utgöra lämpliga undersöknings- eller kontrollåtgärder. Utöver konstaterandet om att lämpligheten i undersöknings- eller kontrollåtgärder ska bedömas på förutsättningarna i det enskilda fallet lämnar Högsta domstolen dessvärre frågan obesvarad. Högsta domstolen skriver även att om Myresjöhus hade gjort seriösa undersökningar, men ändå inte noterat problem med fasaderna, hade bolaget klarat sig eftersom man då hade undersökt och därmed inte varit vårdslös.

Nu när röken har lagt sig går det att konstatera att Myresjöhus beslut att använda enstegstätade fasader medförde att fel förelåg i entreprenaden. Därutöver var det vårdslöst att använda enstegstätade fasader utan att genomföra lämpliga undersöknings- eller kontrollåtgärder. Det går emellertid inte att utläsa att Högsta domstolen skulle ha dömt ut alla enstegstätade fasader i Sverige, vilket verkar vara den allmänt rådande uppfattningen.

En omständighet i Myresjöhusmålen som talar emot uppfattningen att alla enstegstätade fasader nu skulle vara utdömda är att det var klarlagt att det förekom fukt i sådan nivå att fukten innebar risker. Skulle det saknas sådana höga nivåer av fukt i en enstegstätad fasad måste väl fasaden anses vara lämplig för sitt ändamål? Det kan i en sådan situation svårligen anses föreligga ett fel i entreprenaden. Givetvis är det inte en särskilt god idé för entreprenörer att i dagsläget påbörja uppförandet av småhus med enstegstätade fasader. Detta är dock en annan sak än att försöka göra gällande ansvar för ett redan uppfört småhus, vilket kan kräva en egen rättslig prövning av omständigheterna i det individuella fallet.

Därutöver ska det framhållas att Högsta domstolens uttalanden manar till stor försiktighet för entreprenörer när det kommer till att lita på typgodkännanden och branschpraxis. Istället för att förlita sig på andra blir det viktigt att entreprenörer – framförallt vid totalentreprenader – själva förhåller sig kritiska inför olika konstruktioner och lösningar.

Effekterna av den andra Myresjöhusdomen och bedömningen av vårdslösheten kommer dock inte får några större effekter i det praktiska livet. Detta framförallt då nuvarande reglering på konsumentområdet (ABS 09) inte ställer krav på att fel ska vara vårdslösa för att kunna reklamera dem efter den tvååriga lagreglerade garantin som gällt sedan 2005 enligt konsumenttjänstlagen och de anslutande standardavtalen ABS 05 och ABS 09. Det har alltså inte sedan utgången av 2004 byggts småhus med den reglering av felansvaret som fanns i ABS 95. Vissa bedömare anser att Högsta domstolens bedömning av vårdslöshet var hård mot entreprenörsidan. Möjligen har Högsta domstolen vågat gå så långt eftersom man insåg att domen avgjorde en ickefråga eller i vart fall en fråga av begränsad betydelse.

Myresjödomen har dock nyligen fått effekt för villaägare på Maria Park i Helsingborg. Deras hus uppfördes av Peab med enstegstätade fasader och ABS 95 gällde. Husägarna har drivit krav mot de försäkringsbolag som tecknat byggfelsförsäkring för entreprenaderna. Tingsrätten ogillade talan eftersom man inte ansåg att entreprenören Peab varit vårdslös men Hovrätten över Skåne och Blekinge anser, starkt inspirerad av Myresjödomen, att Peab varit vårdslösa och har ett ansvar. Detta ansvar får bäras av försäkringsbolagen som ställt ut byggfelsförsäkringen.

En annan aspekt är att de kommersiella standardavtalen AB 04 och ABT 06 innehåller snarlika ansvarsbegränsningar som den aktuella ansvarsbegränsningen i ABS 95, vilken nu har prövats av Högsta domstolen. Det går inte att blunda för det faktum att Myresjöhusmålen är präglade av en konsumentskyddande andemening vilket talar för att Högsta domstolens uttalanden inte ska appliceras på ansvarsbegränsningarna i AB 04 och ABT 06. Det blir däremot något motsägelsefullt om det skulle krävas ”lämpliga undersöknings- eller kontrollåtgärder” enbart på grund av att beställaren är en konsument när bestämmelserna i stort sätt är identiska. Det är alltså inte en alltför långsökt tanke att Myresjöhusmålen kommer påverka AB 04 och ABT 06 vilket framtiden får utvisa. Byggandets kontraktskommittés, BKK, som har inlett arbetet med en revidering av AB 04 bör ta Myresjöhusdomen till sig och fundera på om branschen accepterar den eller vill ta avstånd från den i standardavtalen. En ordning som ålade entreprenörer att göra självständiga tester av varje konstruktion eller vara som väljs riskerar bli kostnadsdrivande på ett sätt som inte kan vara efterstävandsvärt för branschen.

En avslutande reflektion är att Myresjöhusmålen kan ses som en pusselbit i den förändring som entreprenadrätten är mitt uppe i. Det är ingen hemlighet att Högsta domstolen under det senaste decenniet i ökad utsträckning fått upp ögonen för entreprenadrätten vilket har inneburit flera klarlägganden av avtalen på ett sätt som inte alltid har haft full förankring varken i branschen eller BKK. BKK:s revidering av de kommersiella standardavtalen kommer förhoppningsvis innehålla efterlängtade förtydliganden.

När nu förändringens vindar blåser blir det intressant att följa vilka aktörer som kommer att bygga vindskydd och vilka aktörer tar tillfället i akt och bygger väderkvarnar.