Modern VATTENTEKNIK för hållbart byggande och boende

Hållbarheten har kommit att bli en hygien faktor. Och vad är det för hållbarhet vi talar om? Minskad energianvändning? Resurshantering? Avfall i fel form på fel ställe? Förgiftning av klotet? Övergödning? Fördelningsperspektiven? Människornas fysiska och psykiska hälsa? Och under vilka villkor har det vi konsumerat framställts? Utmaningen är att det gått så snabbt att det inte finns kompetens att hantera ”riktig hållbarhet” i den utsträckningen marknad och samhället på många sätt efterfrågar. Läs hela artikeln här som pdf.

I alla boendekvalitetsundersökningar hamnar närhet till, eller annan tillgång till natur och grönytor alltid väldigt högt upp bland de saker som ger boendet högre livskvalitet. Detta samtidigt som vi kommit att bli än mer omedvetet distanserade till vad denna natur gör för oss. De så kalllade ekosystemtjänsterna. De är våra naturliga tjänstesektor och en symbiotisk eller synergisk kedja, alternativt nät. Det är svårt att föreställa sig vad som skulle hända om den här servicesektorn upphörde att existera. Det är nämligen på väg att hända, och vi ser tydliga tecken på konsekvenserna. Kanske är det också därför Hållbarhet, eller dess egentliga betydelse Uthållighet kommit att närma sig statusen Hygienfaktor.

EARLY ADOPTERS
Sverige är ett otroligt teknikmoget land, utöver det faktum att vi är så kallade early adopters. Vi är helt enkelt en bra kultur att prova nya innovationer på. Teknik är metoder för att förbättra metodiska hjälpmedel. Få saker och skeenden att fungera mer friktionsfritt, smidigare, enklare, lönsammare och så vidare. Térèse Kuldkepp, energikonsult och affärsområdesansvarig för energi och hållbart byggande på Incoord i Stockholm tog initiativet till Elin Melin och Hedda Gunnarsons kandidatexamensarbete, Brukarrelaterad energianvändning i flerbostadshus, på Industriell Teknik och Management Energiteknik på KTH. Arbetet handlar om möjliga beteendeförändringar hos brukarna i flerbostadshus.

DET SKA VARA LÄTT ATT GÖRA RÄTT
”Det ska vara lätt att göra rätt” är en i sammanhanget tämligen sliten klyscha. Vi kanske bör ta steget från att dansa runt talesättet likt en julgran, och fråga oss istället HUR gör vi det då? Ett av svaren på frågan ligger givetvis i vilken underhållskultur vi kommer från. Har vi växt upp med att ha sett vårdande och lagande som en del av det vardagliga livet, eller har vi växt upp med konsumtion utan eftertanke som norm. IKEA är en del av vårt svenska kulturarv, och har sannolikt varit en del av implementeringen av samma slit & slängmentalitet. Sverige är i sig ett rikt land med gott om resurser som inte hade något egentligt behov av fysisk uppbyggnad efter andra världskriget. Incitamenten för hushållning försvann helt enkelt med generationen som föddes mellan första och andra världskriget. Elin Melin Hamber och Hedda Gunnarsons kandidatexamensarbete tar upp den tekniska utvecklingen för ventilation och uppvärmning av byggnader, som anses effektiviseringsmättad och hur byggnaderna har blivit så energieffektiva att den brukarrelaterade energianvändningen nu överstiger byggnadernas egna energibehov. Arbetet tar också upp att vitvaror och belysning i byggnader har blivit mer energieffektiva, samtidigt som vår IT-användning har bidragit till ökad energiförbrukning. Samma arbete tar även upp individuell mätning och debitering, IMD, och att denna metods påverkan är helt knuten till individer, och deras aktuella livssituation. Ska man komma vidare med mer resurseffektiva beteenden bör psykologin anpassas efter den individuelle brukaren för att få större, eller maximal effekt.

HÅLLBARHET VADÅ?
Eftersom hållbarhet, eller uthållighet inte bara innefattar energianvändning utan även som ovan nämnt konsumtionen av klotets resurser, framtagandet av dem, och hantering av förgiftande resurser och processer så krävs en mer pedagogisk och sannolikt ett förhållningssätt till en förbättrad framtida planetnytta. Det har nämligen
visat sig att omtanke om miljön i sig inte räcker som incitament idag. Däremot fungerar besparing som morot, men till störst del för de som har mest ekonomiskt ansträngd situation. Och då Sverige generellt är ett synnerligen ekonomiskt välmående land, så faller även det allmänna incitamentet. Det vill säga, vi som har störst påverkan tar oftare minst hänsyn till miljön och klotets resurser.

ENKEL OCH EFFEKTIV TEKNIK
Tekniskt sett kan en byggnad vara optimal, eller åtminstone ge optimerade förutsättningar för brukaren. Men förstår inte brukaren tekniken, eller skälet till behovet av den effektiviserande tekniken, ja då går optimeringen förlorad. Det behövs pedagogiska och styrande incitament. Ja, anknytning till VAD resurser ÄR för någonting. Vilken betydelse, och vilka begränsningar och möjligheter vi har. Nu ger vi oss privilegiet att konsumera över klotets tillgångar för att vi helt enkelt kan, och har svårt att knyta överkonsumtionen till konsekvenserna. Med tanke på hur lättstyrda vi människor i Sverige är så är det lätt att i vardagen invaggas i tanken att någon annan skall fixa situationen. Styra upp oss. Oftast är det en förväntan som ligger på politiker. Men en politiker kan ju inte få oss att stänga av det rinnande varmvattnet, hindra oss från att byta ut ett fullt fungerande kök, eller sluta hälla ut giftiga kemikalier i avloppet. Det är ju något vi måste förstå, och relatera till som ett personligt ansvar. Eller vänd på det, den makt vi har över vår planet och våra medmänniskors vällevnad. Tar vi sedan den resurshanterande tekniken som brukaren dagligdags hanterar så kan även den bli mer pedagogisk eller till och med styrande.

Ett mycket bra exempel är moderna blandare med funktioner som exempelvis kallstart. Moderna blandare av god kvalitet, vilka vi har relativt gott om på den Svenska marknaden, har engreppsöppning och stängning, vilket gör att det är enkelt att sätta på och stänga av rinnande vatten –resurs-. De har också en mjukstängande funktion med fördröjd vattenstrypning, vilket gör att det blir mindre belastning på rörsystemets kopplingar, som i sin tur förlänger livet på byggnadens vattendistributionssystem –materialresurs–. Kallstarten i sig innebär att när blandargreppet står rakt fram så kommer endast kallt vatten istället för framledning av varmt vatten för ljummen start. På så vis slipper man att utan att behöva uppvärmt vatten –energiresurs– dra ut varmt vatten i rörsystemet som sen bara står och kallnar till inget mervärde. Ibland hinner inte ens det varma vattnet nå blandaren, eller tappstället innan behovet av vattnet inte längre finns där. Även då har man dragit fram varmt vatten i systemet utan erhållen vinst.

Resonemanget bakom kallstarten är att tekniken hjälper oss att minska vårt slöseri genom att tvinga oss att göra ett aktivt val för att få fram ledning av varmt vatten. På Arlanda har de exempelvis fått ner energianvändningen för tappvarmvatten med 60 procent genom kallstartande blandare. Det går inte att jämföra en flygplats med en bostad, men icke desto mindre är det tekniska hjälpmedlet ihop med brukaren ett lyckat exempel.

Läs hela artikeln och mer om hållbarhet, bly i blandare, snålspolande blandare och munstycken, vattenfelsbrytare med mera; artikeln i pdf-format här.