Mätning av λ-värdets isoleringsvärde görs idag på ett felaktigt sätt. Mätningen sker i ett laboratorium under en kort tid, vilket betyder att det testade materialet aldrig utsätts för naturens påverkningar i form av hög- och lågtryck eller naturliga vindar. Dagens testmetod menar jag motsvarar fältförhållanden en solig sommardag med en temperatur på 20–25 grader och vindstilla ute. Läs hela artikeln här som pdf.
EN VARM SOMMARDAG klär vi oss gärna i shorts och t-shirt och vår kropp upplever detta som väldigt skönt. Men om väderleken ändras och vi har 10–20 sek/m vind och regn/snön ligger vågrät i luften väljer vi andra mer adekvata kläder, t.ex. en vindtät fodrad jacka. Vad är isolerings värdet/λ-värdet på det provade isoleringsmaterialet under sådant förhållande? Jag menar att vi inte vet det idag.
Vår kropp känner och kan förmedla vilket behov, eller effekterna av, olika klädval vid olika vädertyper men det kan förstås inte huset/byggnaden. Vi måste därför mäta hur husets klimatskärm fungerar med olika isolerande material för att veta vad som är bäst för byggnadens innetemperatur, och människors välbefinnande. Att mäta är att veta. Idag nöjer vi oss med mätningsvärdet från en varm solig sommardag vilket inte är relevant för årets alla 365 dagar.
λ-VÄRDET ÄR ETT GRUNDLÄGGANDE VÄRDE för alla teoretiska beräkningar. Är grunden i beräkningarna fel så är även svaret som vi får felaktigt. Gör jag en dålig grund till en byggnad/hus så får jag en ohållbar byggnad med lågt andrahandsvärde.
Jag frågar mig: var säger alla experter som använder detta dagligen? Jag tänker på arkitekter, SBR:s konsulter, byggentreprenörer, fastighetsägare, forskare och prövare på RISE, Boverket, Energimyndigheten, universitet, högskolor, professorer, SGBR, passivhusbyggarna, m.fl. som verkar i branschen.
Ett λ-värde mätt inne i laboratoriet ligger normalt på ca 0,036–0,039 men när man mäter värdet ute i fält så är motsvarande värde 0,059, alltså nära 50% sämre än λ-värdet mätt i laboratoriet.
IDAG BYGGS DET RUNT 50–60 000 LGH./HUS PER ÅR.Om byggherrarna utförde mätningar på sina nybyggda klimatskärmar under byggnadens första år skulle man få svar på om det angivna U-värdet stämmer med det U-värde som angetts i bygghandlingarna för bygget. Om U-värdet inte stämmer med det angivna U-värdet i bygghandlingarna och man vid en närmare studie visar vad som är orsaken till felet och konstaterar att felet beror på det felaktiga λ-värdet kommer följdfrågan: vem är ansvarig för felet? Är det byggentreprenören, isoleringsleverantören eller är det institutionen som mätt och angett det felaktiga λ-värdet. En juridisk nöt att knäcka för advokaterna.
ORSAKEN TILL DETTA GIGANTISKA PROBLEM är att man inte mäter klimatskärmens isoleringsförmåga ute i fält där husen byggs. Ett hus kan byggas i både skyddat och utsatt läge vilket gör att isoleringsförmågan klart påverkas olika. Mäter vi inte så vet vi inte heller svaret på hur vi skall bygga husen/ byggnaderna beroende på var vi bygger.
När man mäter isoleringsförmågan måste man tänka på att ansluta en väderstation till mätinstrumentet för att se vilken väderlek som påverkar isoleringsförmågan i materialet. På så sätt kan man nollställa isoleringsvärdet för att sedan kunna göra jämförelser med andra mätningar på andra platser och med andra material.
MIN FRÅGA BLIR när skall RISE, Boverket och EU rätta till denna felsyn? Borde inte byggbranschens samtliga aktörer visa framfötterna och för en gångs skull göra något som höjer branschens trovärdighet.
Ytterligare tre saker som bör lyftas fram och uppgraderas:
1. Stillastående luft är den bästa och mest hållbara isoleringen.
2. Luften är våra klimatskärmars största fiende. Luften för in fukten i våra klimatskärmar som sedan gör möglet möjligt att frodas.
3. Ju mindre frisvävande luft vi har i våra klimatskärmar ju mindre risk för fukt och mögel.
Jag menar att ett passivhus tjocka klimatskärmar med frisvävande luft i sin konstruktion är en klar riskkonstruktion. ■
Läs hela artikeln här som pdf.
Åke Mård
MRD Sälj & Bygg AB
ake@koljern.se
