15 december 2018 I Husbyggaren nr 1, 2014 belyste jag de allt för vanligt förkommande radhusbränderna. Jag har sedan dess fortsatt att följa utvecklingen och jag kan tyvärr konstatera ett det finns skäl att vara fortsatt bekymrad. Läs hela artikeln här som pdf
Frågan alla – men framförallt de som enligt nedan har särskilt ansvar – sedan länge bort ställa sig är: Varför uppstår dessa bränder, gång på gång? Bland fackfolk är riskerna välkända, och det finns goda möjligheter att med aktiva och passiva brandskyddsmetoder minska dem.
Brand och brandspridning är ett viktigt och besvärligt område inom radhusboendet. Av dem som direkt berörs är många ovetande, dels om skillnader i spridningsrisk mellan längor byggda vid olika tidpunkter, dels om vad de kan göra för att minska risken. Att radhusägare, efter en dom 5993-14, meddelad 20 maj 2015 vid Kammarrätten i Stockholm, kan åläggas att vidta verksamma åtgärder är nog ännu mindre känt.
Det som behövs är bl.a. ökad kunskap och god information. Jag syftar på information som är:
- sammanhållen
- övergripande
- företrädesvis kostnadsfri
- lätt att ta del av
- aktuell, ska vara lätt att uppdatera
Myndigheter har ansvar för att ge sådan information.
På riksplanet kan dåvarande Räddningsverkets exempel inspirera t.ex. Boverket och MSB/Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. Räddningsverkets nu nedlagda tidning Sirenen nr 5/2007: ”Bor du i radhus och det börjar brinna hos din granne då är risken stor att det snart brinner även hos dig. Radhusbränder blir ofta allvarliga. … kräver flest dödsoffer av alla boendeformer i förhållande till antal bränder. Det stora problemet är brister i avskiljning mellan radhusen, bränderna sprids för lätt”.
Bland regionala och lokala myndigheter är det positivt att kunna visa det ansvar som t.ex. Uppsala brandförsvar, Räddningstjänsten Dala Mitt och senast Södertörns brandförsvarsförbund tar. Det sker juridiskt, genom att driva rättsfall, genom att inventera radhuslängor inom sina ansvarsområden och/eller genom åtgärder för att öka berörda konsumenters kunskap. Värdefulla bidrag till minskade risker för fler radhusbränder!
Intresseorganisationer har också ansvar. Jag avser då organisationer för:
- Konsumenter; många som bor i radhus är med i organisationer.
- Andra ägare av radhuslängor såsom Brf:ar och kommersiella hyresvärdar
- Försäkringsgivare
- Byggentreprenörer
- Besiktningsförrättare
- Fastighetsmäklare
Även landets universitet och högskolor samt forskningsinstitut har möjlighet att ytterligare bidra till ökad kunskap.
Media har visat sig vara en mycket viktig aktör. Brinnande längor rapporteras, det ofta dramatiska skeendet tillmäts stort nyhetsintresse. Detta är värdefullt i sig, som offentligt, lättillgängligt underlag för sammanställningar av antalet händelser. Detta nyhetsmaterial har varit en förutsättning för den här artikeln.
Ibland går medias rapportering längre, genom att ange hur spridningsriskerna skiljer sig åt mellan radhus med olika byggår och typ. Ibland görs dessutom sammanställningar av tidigare bränder. Ett bra exempel är denna, nu rätt länge sedan, i DN publicerade artikel (22 maj 1999): ”Radhusbränder: Dåligt brandskydd i många radhus. Låga krav på 60-talet. Först på 70-talet började man bygga brandväggar ända upp till yttertaket.”
Artiklar i Husbyggaren ingår i mina försök att bidra till minskning av dessa onödiga bränder. En annan del är en PM som jag regelbundet reviderar – och mailar ut. I den återfinner ni ytterligare exempel och även utförliga referenser till det jag kommenterat i denna text. Välkomna att höra av er och föreslå sedan förbättringar till mina kommande upplagor.
Läs hela artikeln här som pdf
SVERKER THORSLUND
Bostadsexpert och fd avdelningsdirektör Konsumentverket
sverker.thorslund@gmail.com
