Golvpriser i upphandling – i princip inte tillåtet

14 augusti 2019 Användandet av golvpriser i upphandlingar är enligt Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) som utgångspunkt inte tillåtet där prisuppgifter konkurrensutsätts och utvärderas. Rättsläget har bekräftats och även utvecklats i senare kammarrätts avgöranden. Läs hela artikeln som pdf här.

DEN S.K. ”GOLVPRISDOMEN” (HFD 2018 REF. 50)
I målet hade de upphandlande myndigheterna ställt ett obligatoriskt krav i förfrågningsunderlaget att anbudsgivare som angav timarvode under 350 kr per automatik förkastades och alltså uteslöts från upphandlingen eftersom anbudspriserna ansågs oskäligt låga. Priset var ett av flera utvärderingskriterier som sammanvägda skulle leda till att de ekonomiskt mest fördelaktiga anbuden skulle kunna antas.

HFD konstaterade att en upphandlande myndighet har relativt stor frihet att närmare bestämma vilka obligatoriska krav som ska gälla i en upphandling, men att kraven måste utformas i enlighet med de upphandlingsrättsliga principerna, däribland likabehandlingsprincipen. HFD anförde att ett golvpris förhindrar leverantören från att konkurrera med priset eftersom anbud under golvpriset automatiskt utesluts och kan därför leda till att leverantörer behandlas olika.

Ett golvpris innebär också enligt HFD att den upphandlande myndigheten varken kan bedöma inkomna anbud i verklig konkurrens med varandra, eller om ett anbud med lågt pris är seriöst menat. HFD:s slutsats var därför att det i princip inte är förenligt med likabehandlingsprincipen att ange ett golvpris.

Enligt HFD ger även bestämmelsen om utvärdering av onormalt låga anbud i 12 kap. 3 § gamla LOU (nuvarande 16 kap. 7 § LOU) uttryck för likabehandlingsprincipen. Bestämmelsen syftar till att skydda en leverantör från den upphandlande myndighetens godtycke och att säkerställa en sund konkurrens mellan leverantörer. Den upphandlande myndighetens bedömning av om förklaringarna är godtagbara och anbudet, trots det låga priset, är seriöst menat ska därför göras i varje enskilt fall med hänsyn till kontraktsföremålet, och inte genom automatisk uteslutning. Det är således enligt HFD i princip inte förenligt med upphandlingslagstiftningen att ange att anbud med ett timarvode under en viss nivå anses oskäligt lågt och därför inte kommer att antas. Ett anbud som den upphandlande myndigheten uppfattar grundas på ett onormalt lågt pris ska i stället utvärderas efter ett sådant kontradiktoriskt förfarande som anges i 12 kap. 3 § gamla LOU.

HFD ansåg alltså att det av de upphandlande myndigheterna ställda kravet stred mot likabehandlingsprincipen i LOU och med bestämmelsen om förfarandet för att utvärdera vad som uppfattas vara onormalt låga anbud i 12 kap. 3 § gamla LOU (nuvarande 16 kap. 7 § LOU). Det saknar enligt HFD betydelse att kravet tydligt framgått av förfrågnings underlaget.

SENARE AVGÖRANDEN I LJUSET AV GOLVPRISDOMEN
HFD:s avgörande har följts av ett antal domar, bl.a. från Kammarrätten i Göteborg (mål nr 2666-18 och 4551-18) och Kammarrätten i Stockholm (mål nr 3308-18).

I den upphandling som var föremål för Kammarrättens i Göteborg prövning i mål nr 2666-18 var golvpriset inte ett obligatoriskt skallkrav med en sådan automatisk uteslutningsmekanism som HFD prövade i Golvprisdomen. Kammarrätten konstaterade att även om fast lägsta pris i detta fall inte innebär att ett anbud med ett lägre anbudspris skulle ha uteslutits från utvärdering får den aktuella utvärderingsmodellen anses hindra leverantörer från att konkurrera med ett lägre pris. Kammarrätten ansåg att detta strider mot likabehandlingsprincipen vilket, om leverantören kan visa skada, resulterar i att upphandlingen ska göras om (jfr HFD 2018 ref. 50).

I målet från Kammarrätten i Stockholm var golvpriset ett obligatoriskt skallkrav innebärande att anbud som understeg detta kommer att förkastas. Tilldelningsgrunden för upphandlingen var lägsta pris. Kammarrätten ansåg att föreskriften om golvpris förhindrat anbudsgivarna från att konkurrera med sina bästa priser vid utvärderingen. Mot denna bakgrund ansåg kammarrätten att utvärderingsmodellen stred mot likabehandlingsprincipen i 4 kap. 1 § LOU redan på den grunden att ett obligatoriskt krav på lägst tilllåtna timpriser uppställts.

I mål nr 4551-18, vilket nyligen avgjorts, behandlade Kammarrätten i Göteborg frågan om vad som kan kallas ”indirekt” golvpris. I målet fanns ett obligatoriskt krav i upphandlingen att anbudsgivarnas erbjudna materialpris inte fick överstiga det erbjudna totalpriset för varje position i mängdförteckningen. Det aktuella kravet var således formulerat som ett krav avseende takpris istället för som ett krav avseende golvpris. Kammarrätten ansåg dock att genom att takpriset för material i den aktuella upphandlingen var satt i relation till totalpriset för varje position innebar kravet indirekt ett golvpris för totalkostnaden. Ett sådant krav var enligt kammarrätten inte förenligt med upphandlingslagstiftningen.

ANALYS
Ovan nämnda avgöranden innebär i och för sig ett välkommet, om än för upphandlande myndigheter svårhanterligt, klargörande. Den otvetydiga slutsats som kan dras är att upphandlande myndigheter inte bör använda sig av golvpriser om pris utgör en del av utvärderingen. Konkurrensen får nämligen inte begränsas genom att anbud som understiger det satta golvpriset automatiskt utesluts från upphandlingen utan en möjlighet att förklara det låga priset. Detta strider mot likabehandlingsprincipen och är inte tillåtet.

Vidare kan slutsatsen dras att även utvärderingsmodeller som indirekt uppställer ett golvpris där lägsta pris ”relateras” till ett annat pris kan vara konkurrensbegränsande och oförenligt med upphandlingslagstiftningen. Kammarrättens i Göteborg senaste avgörande kan möjligen anses innebära att inte heller prissättning, t.ex. i form av ett krav att en lärling inte får kosta mer eller mindre än 80 procent av en fullärd yrkesarbetare eller prisbegränsningar mellan olika slags hantverkstjänster, är tillåtet. Huruvida detta kommer att vara tillåtet framöver får framtida rättspraxis utvisa.

Upphandlande myndigheter måste således även i fortsättningen i varje enskilt fall göra en bedömning av anbudspriser som verkar vara onormalt låga samt om anbudsgivares förklaringar kan anses godtagbara eller om anbudet ifråga ska förkastas. žLäs hela artikeln som pdf här.