Klimatsmart byggande | 2020-10-26

Stor potential att öka material återvinning av byggavfall

26 oktober 2020 I övergången mot en cirkulär ekonomi är nyttig görande av avfall och att använda detta som resurser en viktig hörnsten. Byggavfall och rivningsavfall är några av de största avfallsströmmarna både i Europa och Sverige och uppskattades till omkring 800 miljoner (2016) respektive 12,4 miljoner (2018) ton per år. Läs hela artikeln som pdf här.

Genomförda plockanalyser i forskningsprojektet ”Reduktion av mängden brännbart bygg- och rivningsavfall” visar på att det brännbara byggavfallet till energiåtervinning skulle kunna minskas med drygt 30 procent enbart genom en väl fungerande källsortering och återvinning av främst plast- och pappersförpackningar. De förbättringsåtgärder som identifierats i projektet är en mix av komplexa åtgärder såsom normförändring, ny affärslogik och kommunikation i värdekedjan till mer konkreta åtgärder såsom rätt antal containrar vid sortering, förbättrade möten vid projektuppstart samt metoder för utökat återtagande av förpackningar.

Bygg- respektive rivningsavfall är två avfallsströmmar med stor potential till en ökad materialåtervinning jämfört med idag. Fram till idag har fokus varit att styra bort avfallet från deponi och en stor andel går istället till energiåtervinning. Trots de stora mängderna har underlaget om vad det brännbara bygg- respektive rivningsavfallet innehåller varit knapphändigt.

Mycket återvinningsbart avfall i det brännbara avfallet
Plockanalyserna i projektet visade att det finns betydande andelar i de brännbara fraktionerna som borde ha sorterats ut för materialåtervinning. I snitt utgjordes det brännbara byggavfallet till drygt 30 % av främst plast- och pappersförpackningar. Detta är strömmar som omfattas av producentansvar och där det redan idag finns fungerande processer för materialåtervinning som dock kräver att källsortering på byggarbetsplatserna sker. När det gällde rivningsavfallet fanns det exempel där mer än 50 % av den så kallade brännbara fraktionen utgjordes av icke brännbart material, främst gips, som ska källsorteras. Det ska dock tilläggas att antalet plockanalyser var begränsat och inte utgör något statistiskt säkerhetsställt underlag.

Men plast brinner ju!
Så varför är det ett problem med mycket plast i det brännbara avfallet? Vill inte energianläggningarna ha plast i avfallet för att få ett högt värmevärde? Detta var frågor som återkom under workshopar och intervjuer som vi genomförde med olika intressenter i värdekedjan. Ett svar är att vi behöver hushålla med de resurser moderjord förser oss med. Det innebär att vi behöver lämna det linjära tänkandet som präglat ekonomin under en lång tid.

Tekniskt är det inte några större problem för energiåtervinningsanläggningarna att hantera plasten. Fjärrvärmebranschen arbetar dock aktivt för att bli klimatpositiv till år 2045. Idag står avfallsförbränningen för omkring 57 % av de fossila koldioxidutsläppen från el- och ärrvärmeproduktionen. Av de fossila koldioxidutsläppen från avfallskraftvärmeverk står plast för de absolut största mängderna. För att nå målen inom energisektorn är det nödvändigt med minskade mängder fossil plast i det brännbara avfallet från alla sektorer.

Allt fler fastighetsägare efterfrågar också en fossilfritt producerad ärrvärme för sin uppvärmning vilket förstås är positivt. Men samtidigt arbetar de i begränsad omfattning med att minska mängden fossilt avfall i den brännbara avfallsfraktionen som de själva direkt eller indirekt genererar under fastighetens livstid.

Missuppfattningar som den om att energianläggningarna vill ha plast i sitt brännbara avfall måste övervinnas. En naturlig lösning för detta är en bättre kommunikation genom värdekedjan för att nå en bättre helhetsbild och kunskap kring avfall och återvinning.

I projektet identifierades en rad ytterligare barriärer som spänner från prioriteringar i företagsledningarna till brist på tid och resurser för inventering och selektiv rivning och en upplevd brist på utrymme för sortering.

Läs hela artikeln som pdf här.