Brand & Säkerhet | 2021-04-30

Dörrar och fönster saknar ofta nödvändig brandklass

14 april 2021 Konsekvenserna av ett dåligt presterande ytskikt kan vid händelse av brand vara förödande vid evakuering. Om exempelvis utrymningsvägen har angränsande dörrar av för låg brandklass kan branden utvecklas och spridas alldeles för fort för att möjliggöra en lyckad utrymning. Idag efterfrågar byggherren och föreskrivande led allt för sällan brandklassen på ytskiktet av dörrar och fönster. Av det skälet provar inte heller det flesta dörr- och fönstertillverkare brandprestandan på sina produkter.

Text: Richard Johansson och Kristian Törnqvist, RISE Bild: RISE

Byggande i Sverige regleras av Boverket och ”Boverkets byggregler – föreskrifter och allmänna råd” (BBR). Kapitel 5 reglerar brand och nämner att mindre byggnadsdelar så som dörrblad, dörr- och fönsterkarmar, tak- och golvlister ska ha lägst brandteknisk klass D-s2,d0 (se faktaruta lila och orange).

En rundringning som RISE gjort under hösten 2020 samt våren 2021 till de största dörr- och fönstertillverkarna i Sverige visar att provning och klassifikation av dessa produkter oftast saknas.

Tillverkarna hävdar att kravspecifikationen hos beställaren sällan efterfrågar en brandklass för ytskikt enligt EN 13501-1 (se faktaruta blå). Ifall detta görs är det även lätt att få beställaren att avstå från kravet. Därför prioriteras heller inte denna klassificering hos dörr och fönstertillverkarna. Vissa dörr och fönstertillverkare menar även att ytan kan anses så liten att de ifrågasätter klassifikationens nödvändighet.

Allmän kunskap om brandscenarior hos RISE talar dock emot dessa argument. Per Thureson, Tekniskt ansvarig inom brandprovning på RISE, säger:

-I händelse av brand i exempelvis en korridor med ett stort antal dörrar eller fönster så kan produkternas yta ge ett betydande bidrag till brandens och rökens utveckling. Ofta är dessa korridorer även utrymningsvägar med höga krav på ytskiktets prestanda, B-s1,d0.

Det är viktigt att veta för byggherren/förskrivande att ur ett legalt perspektiv är det Boverket som sätter lägsta tillåtna brandprestanda för en produkttyp och inte tillverkaren eller byggherren.

Ofta sägs att man utreder ytskiktets prestanda med EN 13501-1. Det är dock viktigt att poängtera att det inte enbart handlar om yttersta skiktet på produkten utan hela byggprodukten samt dess montage och substrat – materialet som produkten monteras mot i slutanvändning. Detta är en ytterligare missuppfattning som framkommit under samtalen. Många tillverkare tror att det enbart är det yttersta lagret, färg, faner, laminat eller liknande som behöver provas. Systemet för brandprovning av ytskikt är dock inte uppbyggt på det sättet. Produkterna ska provas med hela dörren eller fönstret i sin helhet. Brandprestandan påverkas nämligen till stor del av underliggande material, exempelvis om det är solitt trä, honeycomb, cellplast, gips eller annat.

Provning hos RISE visar på betydande skillnad i prestanda beroende på produktens underliggande material. Erfarenheter säger att det är osäkert om det ens är möjligt att nå lägsta kravet D-s2,d0 på en dörr med exempelvis honeycomb eller cellplast som innanmäte.

SBI – RISE: Provutrustning enligt EN 13823,
Single Burning Item, den typiska provmetoden
enligt EN 13501-1.

Under rundringningen som gjorts har många tillverkare inte heller insett skillnaden mellan deras befintliga brandprovning för brandmotstånd enligt EN 13501-2 och en brandprovning av ett ytskikt enligt EN 13501-1. Detta har lett till en tro om att det är tillräckligt med deras befintliga provning mot brandmotstånd.

Dörrar och fönsters prestanda har länge brandklassificerats mot EN 13501-2. Resultatet beskriver en byggprodukts prestanda rörande dess förmåga att stänga in branden. Man kan säga att klassificering enligt EN 13501-2 svarar på frågan: Hur länge är man skyddad i rummet intill branden? Brandklassen kan exempelvis vara EI30 där E står för integritet, I för isolering och siffran beskriver tiden i minuter som produkten motstår branden.

Provning och klassificering enligt EN 13501-1 handlar istället om hur det brinner i samma brandcell som man befinner sig i, så kallad branddynamik. I denna visas produktens bidrag till övertändning i rummet, rökproduktion och ifall produkten avger brinnande droppar/partiklar. Man provar och utvärderar då materialens och konstruktionens brandprestanda avseende parametrar som antändlighet, värmeutveckling, rökproduktion, energiinnehåll samt brandspridning. Trots den oklara bilden av ytskiktets behov av brandprovning hos tillverkarna som framkommit under RISE rundringning tror ändå RISE att provning av ytskikt kommer att öka framöver. Detta eftersom ett fåtal större aktörer idag provar och klassificerar sina sortiment, samt att CE-märkning av ytskiktets prestanda snart är möjligt. Eftersom de marknadsledande tillverkarna kommer att marknadsföra sina klassificerade produkter och sannolikt få en konkurrensfördel tror RISE att detta kommer att ge ringar på vattnet. Läs texten som pdf här.