16 mars 2022 Att Riksbyggen brf Viva har öppnat dörrar för ett betongbyggande med lägre koldioxidavtryck är väl känt i byggbranschen, projektet beskrivs bl.a. i Husbyggaren nr 2, 2016 och nr 2, 2018.Vad som är mindre känt är att ett omfattande arbete genomförts även kring den alltid så aktuella fuktfrågan i betong. Läs hela artikeln här som pdf.
Samtidigt som Viva är en föregångare i användandet av betong med lägre koldioxidavtryck har den svenska hanteringen av fuktfrågan drivit utvecklingen åt rakt motsatt håll under en längre tid. Kraven på relativ fuktighet (RF), mätmetoden och omfördelningsmodellen vi använder medför att prestandan hos betongen i våra golv idag är fullt jämförbar med den vi använder till broar som skall stå pall för väder och vind i 120 år. Det är inte en önskvärd utveckling.
Fuktfrågan i brf Viva blev aktuell under senvåren 2018. Precis som i många andra projekt blev det, efter att RBK:s fuktmanual (version 6, 2017) började tillämpas, svårare att nå de önskade RF-nivåerna. I de prefabricerade bjälklagen användes dessutom betydligt mer flygaska i bindemedelskombinationen än vad som var brukligt i Sverige. Även om det fanns stor erfarenhet av cement med flygaska utomlands så saknades det erfarenhet från just svenska fuktmätningar att falla tillbaka på, något som skapade osäkerhet i projektet. För att hantera den uppkomna situationen valdes en ur fukthänseende robust och relativt öppen golvlösning men framförallt startades ett uppföljningsprogram för att se hur fuktnivåerna skulle utvecklas över tid. Detta gjordes i labbgjutningar med motsvarande bindemedelskombinationer men också på plats i några lägenheter. Efter tre år kan vi nu se hur det har gått och dela med oss av några erfarenheter i fuktfrågan.
RF nu och då
Betong älskar fukt och fukt är nödvändig för att betongen skall bli starkare och tätare över tid. Men i ett golvsystem inomhus finns oftast andra material som inte trivs lika bra i fuktig miljö vilket i förlängningen kan leda till hälsoproblem. Den svenska modellen för att hantera fuktfrågan i betonggolv har sitt ursprung drygt 40 år tillbaka när kravnivåerna för RF sattes och karbidmätare ersattes av RF-givare. Sedan dess har både mätmetoden för RF och mättekniken förändrats samtidigt som kravnivåerna i huvudsak är samma. Detta ställer till med bekymmer!
För att komma vidare och på allvar kunna titta på hur valet av olika bindemedel eventuellt skulle komma att påverka fuktsituationen i projektet var det nödvändigt att först titta på mätmetod och mätteknik så vi inte föll i den klassisk fällan, ”Allting var annorlunda/bättre förr”. Så sent som 2015 var det möjligt att använda två olika mätmetoder, borrhål respektive krossat material. Figur 1 illustrerar hur stor skillnaden faktiskt kan bli när dessa två metoder används på betong med tre vanliga husbyggnadscement. Betongrecepten är samma och givaren är samma. En betong med lågt vattencementtal, vct, som i krossad form lätt trillar in under 80 % RF får kämpa för att komma under 85 % RF om borrhål används. I praktiken kan skillnaden i RF översättas till många månader av uttorkning eller om vi så vill drygt20 % extra cement.
Tittar vi på mättekniken är utvecklingen ännu mer iögonfallande. En vanlig givare i början av 90-talet var Vaisalas HMP 36. Den används inte längre idag och eftersom både montageteknik och givarteknik utvecklats är det svårt att göra en perfekt jämförelse mellan nu och då.
I figur 2 visas därför inte ett fast värde utan en mätserie på 30 dygn från montage. Enligt NT-Build 439 (1995) skall en avläsning göras efter 24h. I detta försök där en bindemedelskombination med både slagg och flygaska använts skulle i så fall skillnaden i avläst värde vara hissnade 30 resp. 35 % RF. Dessa skillnader är så stora att de inte kan översättas till vare sig cementhalter eller uttorkningstider. I våra försök användes med största sannolikhet även en bättre teknik för att täta mäthålet än vad som var praxis på 90-talet.Detta innebär att läckaget från mäthålet nu är mindre och skillnaden mellan mätningarna, beroende på omgivande klimat, kunde varit ännu större än dessa försök visar.
Labbmätningar
Med kunskap om RF nu och då på bordet kunde frågan om bindemedlens betydelse angripas på ett konstruktivt sätt i projektet. Med flera försök liknade de som redovisas i figur 1 i ryggen valdes Bascement som referens och olika bindemedelskombinationer med extra flygaska och slagg togs fram. Betongen göts i 5L-hinkar med två olika vattenbindemedelstal, vbt. Några hinkar fick stå med lock och några utan. RF-mätningarna gjordes med borrhål och nya HumiGuard-givare sattes på ekvivalent mätdjupvid varje mättillfälle. I figur 3 visas resultaten för tre olika bindemedel. Den betong som användes i de prefabricerade bjälklagen i brf Viva är till sammansättningen mest lik bindemedelskombinationen BK II/B-V med vbt=0,50. Generellt kan vi säga att med en tillsats av slagg verkar en något snabbare sänkning av RF fås i tidig ålder än med flygaska men över tid är skillnaderna små. För samtliga blandade betonger avstannar RF-sänkningen relativt snabbt i de förseglade hinkarna medan den fortsätter i hinkarna med öppna lock. Jämförs värdena i Figur 1 (vct=0,36 och borrhål) med värdena i Figur 3 (efter 1 år i förseglade burkar) så är dom i samma härad.
Vad innebär då Labbförsöken?
Åtminstone i labbförsök får dessa cement och bindemedelskombinationer anses vara någorlunda jämförbara med tanke på den mätosäkerhet som ändå finns när vi pratar om RF i betong. Det är också tydligt att betongens eventuellt förändrade täthet inte på något sätt förhindrar en normal/förväntad RF-sänkning. Labbförsök och prognoser är en sak men det som oftast saknas är kopplingen till verkligheten.
Endast en del av artikeln presenteras i webbgränssnittet, läs hela artikeln här som pdf.
Anders SelanderTekn Dr, Specialist betong Cementa
Kent BergströmUtv. ansvarig Tork & Mätmetoder, Konsult Polygon
David ElmlundFuktsakkunnig
Tyréns
Anders C JohanssonBitr. Mkn. omr. chef Bostad Göteborg
Riksbyggen
