14 november 2022 I denna fjärde artikel i Husbyggaren under året om relativ fuktighet i betong redovisar Anders Selander och Kent Bergström resultat från mätningar med två olika metoder där samma givare använts för att bestämma RF. Författarna skriver att först när dessa metoder används tillsammans kan man se och försöka förklara vad alla dessa diskussioner om RF i betonggolv faktiskt handlar om.
I tre tidigare artiklar här i Husbyggaren har vi berättat om hur förändringar av mätteknik och mätmetoder påverkat det avlästa värdet på relativ fuktighet (RF) i betong. Vi har också visat hur lite valet av bindemedel betyder och sist men inte minst exemplifierat med BRF Viva hur RF i betong med en hög andel mineraliska tillsatsmaterial förändras över tid. Vid några tillfällen har vi dessutom nosat på vad det avlästa värdet av RF kan berätta för oss om betongens egenskaper och dolda färdigheter. I denna artikel redovisar vi resultat med två olika metoder där samma givare använts för att bestämma RF. Det är nämligen först när metoderna används tillsammans som vi kan se och försöka förklara vad alla dessa diskussioner om RF i betonggolv faktiskt handlar om.
Genom att följa RBKs manual för hur en fuktmätning i betong skall genomföras får vi ett rapporterat resultat som ger oss indata till en fuktsäkerhetsbedömning. Men värdet säger inte vad som kommer hända framöver, inte ens om vi känner vår betong väl. Här finns i stället ett antal intressanta frågor att ställa:
- Är rapporterat RF ett slutvärde för vårt betonggolv eller kommer det fortsätta att sjunka?
- Är det ”rätt” RF som står i protokollet och vet vi ens vad som är ”rätt” RF?
- Är ”rätt” RF per automatik samma sak som ”relevant” RF för en fuktsäkerhetsbedömning?
Med borrhålsmetoden kan vi bestämma ”rätt” RF
Låt oss börja med en borrhålsmätning där vi förutsätter att montaget blivit tillräckligt tätt. Med en tidig avläsning (6 dygn efter borrning) spelar tillverkningen av hålet en avgörande roll för hur långt från betongens RF vi befinner oss i luftvolymen där givaren är placerad. I en lite äldre betong, säg ett år gammal, och i en förseglad provkropp förändras i praktiken inte RF längre. Nås ett över tid stabilt RF i borrhålet kan vi därför utgå från att det avlästa värdet är det RF som betongen håller. 
Den övre kurvan i figur 1 visar ett sådant exempel. Det är dock endast ett teoretiskt exempel från labb eftersom betongen i ett golv aldrig är förseglad och därmed nästan aldrig håller ett fixt RF. I själva verket förändras RF och hur skall vi då kunna avgöra när ”rätt” RF nås? Två på varandra efterföljande avläsningar i samma hål som ger samma värde betyder inte att vi läser av vid rätt tillfälle när en RF-sänkning pågår utan att vi läser av för tidigt. I det verkliga fallet måste vi utvärdera givaren mot en sned asymptot (förutsatt RF-sänkningen följer ett sådant förlopp) vilket illustreras i den nedre kurvan i figur 1. Knappt en månad efter borrning krävs i de aktuella fallen för att hamna rätt i dessa labbhinkar när tätning mot plåt används. I kommande figurer är det slutvärde för borrhåls-RF som redovisas framtaget enligt just denna modell med tätning mot plåt. Om detta är rätt metod för ett fältmontage med tätning mot betong är inte lika självklart när så många fler felkällor adderas.
Med det uttagna provet kan vi förklara vad som sker i betongen
RF-sänkningen som de facto pågår i de allra flesta betonggolv har av allt att döma tre bidragande komponenter. De två första, cement-kemi/hydratation (självuttorkning) och fuktavgång (diffusionsuttorkning), känner vi väl till men det räcker inte för att förklara det vi observerat. Vi behöver en tredje komponent som till storleken faktiskt är den allra viktigaste och den beaktas inte ens idag. Vi tar oss här friheten att ge den arbetsnamnet fuktrelaxation eftersom ingen namngett den tidigare. Egentligen har vi kunnat se den länge men vi har valt att blunda och söka andra förklaringsmodeller när ett utfall inte stämt med tidigare erfarenheter. För att förstå RF i betong eller egentligen i alla cementbaserade material så krävs endast fyra väl planerade försök och därtill noggranna mätningar av RF. Vi har genomfört mätningarna med HumiGuard-givare vilket underlättar men om du vet vad du skall leta efter så går det förmodligen att se med andra givare också även om det inte blir lika tydligt.
Metod
Försöken har genomförts på betong som gjutits i 5L-hinkar, med respektive utan lock på. Provkroppsgeometrin har ingen betydelse i sig men däremot är det absolut nödvändigt att betongen kan förseglas så att ingen fukt kan lämna. RF-mätningarna genomförs på minst ett år gammal betong av två skäl. För det första jämnas eventuella skillnader kopplat till härdningstemperatur och bindemedel ut under det första året. För det andra är det nödvändigt att betongen som inte förseglas hinner påverkas tillräckligt av omgivningen på ett djup där det går att genomföra en borrhålsmätning. Följande steg ingår i proceduren, se även figur 2:
- Borrhålsmätningen följer RBKs manual med två undantag. Givaren som sätts från sidan tätas mot plåt och slutavläsningen görs i intervallet 20–30 dygn enligt den princip som visats i figur 1 i stället för av RBK rekommenderade 6–10 dygn.
- Provkroppen spräcks och krossat material från samma djup som borrhålsmätningen genomfördes på tas ut och placeras i provrör. Minst två provrör fylls och en givare placeras i varje.
- Provrören isoleras och RF följs under minst en månad.
- Vid misstänkt läckage (provrör 1 och 2 divergerar) placeras provrören i 100 % RF för kontroll.
Ett stort antal försök har genomförts enligt denna modell och allt eftersom resultaten tickat in och arbetsgången finjusterats har mönstren blivit tydligare. Nedan visas ett exempel på vardera av de fyra renodlade utfall som kan fås, samt ett resonemang kring när dessa uppstår i fält.
Läs hela artikeln här som pdf, om försökens utfall, diskussion och slutsatser.
Anders Selander
Tekn Dr. Specialist betong Cementa
Kent Bergström
Polygon Group
