14 april 2025 Inom Europeiska unionen (EU) står byggnader för 40 procent av den totala energiförbrukningen och 36 procent av de energirelaterade utsläppen. EU har därför fattat beslut om att ställa krav på att byggnader ska bli mer energieffektiva.
Den 28 maj 2024 trädde direktiv (EU) 2024/1275 om byggnaders energiprestanda i kraft, vilket skärper kraven på energieffektivisering och fossilfrihet i byggnadssektorn. Detta ska uppnås genom bland annat så kallade energieffektiviserande renoveringar. Direktivet påverkar alla byggnader inom EU och ska vara genomfört i medlemsstaternas nationella lagstiftning senast den 29 maj 2026.
Energy Performance of Buildings Directive (EPBD) är EU:s viktigaste verktyg för att minska energianvändningen i byggnader. Syftet med direktivet är att EU:s byggnader ska vara nollutsläppsbyggnader senast 2050. Kravet innebär att byggnaderna ska ha en mycket hög energiprestanda, ha ett minimalt eller obefintligt energibehov, inte generera några koldioxidutsläpp på plats från fossila bränslen och endast ge upphov till mycket låga eller inga driftsrelaterade växthusgasutsläpp.
För nya offentliga byggnader gäller kravet redan från 2028 och för alla nya byggnader gäller kravet från 2030. För befintliga byggnader ska en gradvis omställning ske, vilket ska säkerställas genom nationella renoveringsplaner.
Hårda krav för offentligt ägda byggnader
EPBD ställer särskilda krav på offentligt ägda byggnader, då stat, kommun och region förväntas agera förebilder i energiomställningen.
För att driva på energieffektiviseringen utgör minimistandarder för energiprestanda samt harmoniserade regler för energicertifikat centrala delar i direktivet. Dessa standarder innebär att byggnader måste uppfylla vissa energikrav vid specifika tidpunkter eller vid tröskelhändelser såsom försäljning eller uthyrning. För lokalbyggnader införs särskilda gränsvärden för energiprestanda där de minst energieffektiva byggnaderna gradvis måste förbättras. Senast 2030 får ingen lokalbyggnad överstiga det fastställda gränsvärdet som motsvarar de 16 procent minst energieffektiva byggnaderna, och senast 2033 skärps kraven ytterligare till att omfatta de 26 procent minst effektiva byggnaderna.
För att öka transparensen om byggnaders energiprestanda och vägleda investeringar i energieffektivisering införs även särskilda energicertifikat. Direktivet inför en gemensam skala (A–G) där energiklass A motsvarar nollutsläppsbyggnader och klass G representerar de minst energieffektiva byggnaderna. Vid försäljning eller uthyrning måste ett giltigt energicertifikat finnas och energiklassen anges.
Hur kan fastighetsägare möta kraven?
De nya kraven innebär stora investeringar i renoveringar, ny teknik och digitalisering. Finansieringsfrågan blir särskilt kritisk för mindre kommuner och fastighetsbolag som kan få svårt att bära kostnaderna.
För att hantera de nya kraven bör såväl privata som offentliga fastighetsägare börja med att kartlägga byggnader med hög energianvändning och prioritera energieffektiviseringsåtgärder. Digital energioptimering och smarta styrsystem kan bidra till att minska energiförbrukningen utan omfattande ingrepp.
Byggsektorn måste också stärka sin kompetens inom energieffektivisering och hållbara byggmaterial. Efterfrågan på teknologier som solceller, energieffektiva fönster och isoleringslösningar kommer att öka, vilket skapar affärsmöjligheter för företag inom branschen.
Avslutning
Vi har ännu inte sett hur direktivet kommer genomföras i svensk rätt och vi vet inte heller hur en nationell renoveringsplan kommer att se ut. Boverket ska slutredovisa sitt uppdrag i oktober 2026, och först då kommer vi skönja helheten. Vad vi dock kan se är att direktivet medför ekonomiska och organisatoriska utmaningar eftersom alla fastighetsägare redan nu måste agera strategiskt för att uppfylla reglerna, minimera kostnader och säkerställa att de ligger i framkant i omställningen till en mer energieffektiv och hållbar byggnadssektor.
Läs artikeln som pdf här.
Advokat
mathias.kagell@foyen.se
Biträdande jurist
fredrik.jonasson@foyen.se
