När byggreglerna inte räcker – brandskydd i samhällsviktig verksamhet

När branden hotar samhällsviktig verksamhet räcker inte alltid byggreglernas minimikrav med fokus på personsäkerhet. Från kriminalvård och energiförsörjning till kulturarv och demokratiska institutioner – konsekvenserna av en brand kan bli långt större än enbart risker för liv och byggnad. Hur skapar vi ett brandskydd som också säkrar kontinuitet och samhällsfunktioner?

Samhällsviktig verksamhet – från kriminalvård, ledningscentraler och energiförsörjning till byggnader som bevarar vår demokrati och vårt kulturarv – är beroende av att skyddas mot brand och, i många fall, kunna fortsätta fungera även under störningar eller snabbt återstartas därefter. Det handlar inte bara om att rädda liv utan om att säkra funktioner som inte får avbrytas. Trots detta är brand ett allvarligt men ofta underskattat hot i utformningen av byggnaders brandskydd. Åtminstone ur den synvinkeln. Byggreglerna ger en grundnivå av skydd, främst för att personer ska kunna utrymma, men de tar inte alltid höjd för att verksamheten behöver fortgå – eller för att egendomsskyddet kan vara avgörande för samhällets funktion.

Från regelverk till verkliga behov
En vanlig missuppfattning är att ett mer omfattande regelverk automatiskt skulle lösa utmaningarna för brandskydd i samhällsviktig verksamhet. Men problemet ligger ofta inte i regelverket – utan i att förståelsen för sambanden mellan brandskydd och verksamhetens faktiska behov saknas i många projekt. Här spelar beställare och byggherrar en avgörande roll. Genom att tidigt äga och styra kravställningen kan man säkerställa att byggnadens brandskydd inte bara uppfyller minimikraven, utan också stödjer verksamhetens leveransförmåga. Att lämna detta ansvar helt till projektörer riskerar att skapa lösningar som är korrekta på pappret, men otillräckliga i praktiken och med stor variation som följd.

Flexibel och kontextanpassad kravställning
Vad som är samhällsviktigt kan variera över tid och beroende på situationer vi ställs inför. En byggnad som idag inte bedöms som kritisk kan, vid förändrade omständigheter, plötsligt bli central för en samhällsfunktion. Detta talar för att brandskyddets utformning bör vara flexibel och anpassningsbar, så att det kan möta nya behov utan att hela skyddssystemet behöver omprojekteras. För projektörer och beställare innebär det att kravställningen redan från början bör inkludera en analys av byggnadens roll i ett bredare system – inte bara dess funktion här och nu.

En fråga som väckt myndigheternas uppmärksamhet
När Boverket i samband med att föreskriften BFS 2024:7 (branddelen i de nya byggreglerna som ersatt BBR) togs fram, tydliggjordes det att krav på fortsatt användbarhet efter brand ligger utanför bygglagstiftningens ramar blev det uppenbart att ansvaret i praktiken vilar på verksamhetsutövare och fastighetsägare. Detta har fått flera statliga myndigheter att initiera arbeten för att identifiera och hantera dessa risker. Ett av dessa initiativ är BIBSAVE – Brandskydd i Byggnader med samhällsviktig verksamhet – som tagit fram ett strukturerat ramverk för att höja leveransförmågan även vid brand.

Hotbilderna kan se annorlunda ut
Att endast utgå från byggnadens interna brandskydd är inte alltid tillräckligt. För vissa samhällsviktiga verksamheter kan helt andra brandscenarier vara minst lika relevanta – exempelvis brand som startar utanför byggnaden. Skogsbrand är ett tydligt exempel där kompletterande skyddsåtgärder kan vara avgörande både för egendomsskydd och för möjligheten att upprätthålla verksamheten under och efter händelsen. Stridshandlingar utgör ett annat exempel. Åtgärder i anslutning till byggnaden kan ge betydande effekt, också med relativt enkla medel, även om de ligger utanför byggreglernas avgränsning.

 Tre perspektiv på vad som ska skyddas
I BIBSAVE-projektet identifierades tre huvudkategorier av skyddsvärda objekt:

1. Föremål och utrustning – exempelvis unika samlingar eller teknisk utrustning som är avgörande för verksamheten.
2. Verksamhetskritisk personal – personer som måste kunna fortsätta arbeta även under en brand, t ex som operatörer i en larmcentral.
3. Byggnad eller anläggning – själva strukturen som möjliggör verksamheten, särskilt om den i sig har kulturhistoriskt eller tekniskt värde.

Att tydliggöra vilken eller vilka av dessa kategorier som är mest kritiska är en nyckel till att prioritera rätt åtgärder.

Systemtänk med kompletteringar
Byggnadstekniskt brandskydd enligt byggreglerna är en viktig bas – men i BIBSAVE kompletteras det med åtgärder som fokuserar på funktionalitet och leveransförmåga. Syftet är inte att skapa två separata processer utan att integrera kravställningen tidigt i projekteringen, så att tekniska och organisatoriska lösningar kan planeras ihop. På samma sätt som man redan idag planerar för redundans i el- och IT-system kan man också planera för brandskydd som ökar verksamhetens driftssäkerhet.

Metodiken BIBSAVE är utvecklad på uppdrag av Statens fastighetsverk tillsammans med flera andra myndigheter som bedriver eller förvaltar lokaler för samhällsviktig verksamhet. Den fungerar vid nyproduktion, ombyggnad och i förvaltning, och kan anpassas till olika byggnadstyper och verksamheter via typobjekt där kravnivå och ambitionsnivå fastställts centralt. BIBSAVE möjliggör standardiserad kravställning i större bestånd och gör att befintliga projekteringsanvisningar – där skydd mot driftstörning ofta redan finns – kan återanvändas och kompletteras. Metoden är inte en checklista, utan ett verktyg för professionella kravställare: den hjälper beställare, fastighetsägare och verksamhetsutövare att äga och styra kravbilden, snarare än att lämna avgöranden till enskilda projektlösningar… Aritkeln är av kortad, läs hela artikeln som pdf här.