Trycksättning av räddningshissar vid låga utomhustemperaturer

När räddningstjänsten rycker ut till en brand i en höghusbyggnad är räddningshissen en vital del av insatsstrategin. Men vad händer om hissen slutar fungera för att luften som trycksätter schaktet är för kall? Ett nytt forskningsprojekt visar att vinterkyla kan slå ut säkerhetssystemen och ställa insatspersonal inför oväntade risker. Nu föreslås tekniska lösningar och rutiner för att säkerställa både räddningstjänstens insatssäkerhet och tillräcklig funktionssäkerhet i brandskyddet. 

I Sverige byggs allt fler höga hus, och med dem följer krav på räddningshissar – hissar som ska kunna användas av räddningstjänsten vid insats mot en brand. För att skydda hisschaktet från rök används ofta trycksättningssystem där en fläkt blåser in uteluft i schaktet vilket skapar ett övertryck mot anslutande utrymmen. Denna metod är effektiv, men i nordiskt klimat kan utomhusluften under årets kallare dagar sänka temperaturen i schaktet till nivåer där hissens funktion inte längre är säkerställd.

Räddningshissar ska enligt den kravställande standarden vara testade och typgodkända för att fungera i temperaturer mellan 0–40/65 °C [1]. Det innebär dock att tillverkarna inte kan garantera hissens funktion utanför detta temperaturintervall. Detta skapar en konflikt mellan brandskyddsutformningen med trycksättningssystem och hissens tekniska begränsningar. Problemställningen lyftes till ytan under 2021 genom ett utlåtande från SWETIC – hissbesiktningsmännens riksorganisation – vilket har följts av varierande åtgärder och lösningar inom branschen [2]. I många fall har även räddningstjänster uttryckt skepsis mot funktionen av sådana lösningar, vilket lett till ytterligare projektrisker och i vissa fall både ökade kostnader och ledtider i projekten.

Mot bakgrund av detta genomfördes ett forskningsprojekt under 2024–2025 av NCC Sverige AB, Bengt Dahlgren AB och Brandskyddslaget AB, med finansiering från Svenska Byggbranschens Utvecklingsfond, SBUF, för att ta ett nytt helhetsgrepp kring frågan. Syftet var att undersöka hur trycksättning med låga temperaturer påverkar räddningshissars funktion och säkerhet. Projektet omfattade intervjuer med tekniska experter, analys av tekniska utformningar, temperaturmätningar och framtagande av effektiva lösningar. Arbetet har mynnat ut i en rapport som finns tillgänglig via SBUF [3].

Den praktiska utformningen
Trycksättning av hisschakt bygger på att skapa ett övertryck (typiskt 50–60 Pa) för att förhindra brandgasspridning. För att skapa trycket erfordras fläktar med hög kapacitet (normalt cirka 3-8 m³/s) vilket vid vinterförhållanden innebär att schaktet tillförs stora mängder kall uteluft. Temperaturfallet kan bli betydande, särskilt vid en långvarig insats/trycksättning.

Intervjuer med konsulter, tillverkare och besiktningsmän visar att problemet med kyla i räddningshisschakt är välkänt men svårhanterat. Hisskomponenter är inte testade för drift under 0 °C, vilket skapar osäkerhet kring funktion och ansvar. Snabba temperaturskiftningar kan orsaka kondens och påverka funktioner som reläer och buffertar, även om elektroniken ofta klarar kyla bättre tack vare egenalstrad värme. Exakt vad som händer om temperaturen i schaktet understiger 0 °C vet ingen, och det finns idag inget känt fall där räddningshissen felfungerat till följd av trycksättning med låga utomhustemperaturer. Men det finns som sagt flera komponenter som skulle kunna fallera, vilket gör att ingen aktör är villig att ta ansvar för en sådan situation.

Fältmätningar och temperaturanalys
För att utreda risken för att minusgrader ska inträffa i räddningshisschaktet har temperaturmätningar i fyra olika byggnader i Sverige genomförts. Resultatet visar på att det finns en tydlig termisk tröghet i nedkylningen av hisschaktet. Trots utomhustemperaturer ned mot –12 °C höll sig temperaturen i schaktet över noll grader även efter en timmas aktivt trycksättningssystem. Det tyder på att verkliga förhållanden ofta är mer gynnsamma än vad olika beräkningar antyder. Mätdata från detta tillfälle redovisas i Figur 1 nedan. Den största temperatursänkningen sker under de första 10 minuterna, därefter stabiliseras temperaturen. Betongväggarnas termiska tröghet bidrar till att schaktet snabbt återgår till inomhustemperatur efter avslutad trycksättning. Resultaten från mättillfällena visar att risken för minusgrader i schaktet är begränsad. Vid analys av temperaturdatan konstateras det att utomhustemperaturen sannolikt behöver vara lägre än – 8 °C för att det ska föreligga överhängande risk för minusgrader i schaktet. Observera dock att denna bedömning baseras på fläktar i storleksordningen 3–8 m³/s som tidigare nämnts.

Regionala skillnader
Sverige är ett avlångt land med stora temperaturvariationer mellan olika orter där det är minusgrader i fler dagar i norr än vad det är i söder. Det innebär också att risken för att minusgrader ska

uppstå i schaktet vid trycksättning varierar och att ortspecfika lösningar kan vara nödvändigt. SMHI:s temperaturdata visar att det bara är omkring 10 % av årsmätvärdena som understiger 0 °C i södra Sverige, medan det i norr är upp till 40 %. Detta innebär att risken för att temperaturen i ett hisschakt ska sjunka under noll vid trycksättning är låg i stora delar av landets södra delar. Detta tydliggörs av statiskt får SMHI som tydlgigör att risken för att temperaturen ska understiga – 8 °C är som störst i Sveriges norra delar, se tabell 1 nedan.

Rekommenderade tekniska lösningar
Som standardåtgärd för att trygga insatssäkerheten för räddningspersonal föreslås att en temperaturgivare installeras i hisschaktet som stänger av trycksättningsfläkten om temperaturen varaktigt (> 60 s) understiger 0 °C. Denna åtgärd föreslås för att säkerställa att trycksättningssystemet tas ur drift om schaktet blir för kallt för att på så sätt säkerställa att hissens utrustning inte utsätts för låga temperaturer. Ett manuellt styrrelä rekommenderas också finnas för att möjliggöra aktivering av systemet om byggnadens brandlarm av någon anledning inte fungerar. Därutöver har det i rapporten utvärderats lösningar som kanaldragningar inomhus, uppvärmning av trycksättningsluften samt reducerad fläktkapacitet vid låg temperatur.

För att bedöma om säkerhetsnivån som erhålls av respektive utformning motsvarar den som erfordras enligt Boverkets Byggregler [4] har riskanalys genom felträd genomförts. Arbetet bygger vidare på arbetet som genomfördes i ett tidigare forskningsprojekt från SBUF (rapport 13565 [5]). Ett exempel på hur ett felträd ser ut redovisas i figuren nedan.

Läs hela artikeln som pdf.

DAVID RONSTAD
Brandkonsult
Bengt Dahlgren Brand & Risk

AXEL MOSSBERG
Forskningschef och brand-
konsult, Bengt Dahlgren
Brand & Ris

HANS NYMAN
Brandkonsult Brandskyddslage

BENGT GÅFVELS
Brandkonsult NCC