För att främja småhusbyggandet har regeringen utsett en egnahemskommissionär med uppdrag att analysera hinder och främja nya lösningar. I sin fjärde delrapport som lades fram i början av februari lyfter Stefan Attefall fram trädgårdsstaden som en möjlig modell för ett mer hållbart och småskaligt stadsbyggande.
I maj 2024 tillsatte regeringen Stefan Attefall som egnahemskommissionär med det övergripande målet att öka andelen småhus i bostadsbyggandet. Uppdraget omfattar såväl analyser av orsaker till småhusens låga andel i nyproduktionen som konkreta åtgärder för att vända utvecklingen. Attefall ska dessutom verka för utveckling av nya trädgårdsstäder, en stadsbyggnadsmodell som många anser kombinerar småskalighet med hållbarhet och trygghet.
Uppdraget ska slutredovisas i januari 2027 och sker i form av löpande delredovisningar. Den fjärde rapporten, som bär titeln Trädgårdsstaden – en hållbar form för småhusbyggande, utgör en fördjupad studie i just denna stadsbyggnadsform.
En modell med historisk förankring
Trädgårdsstaden är ingen ny idé. Redan under 1900-talets början växte modellen fram som ett försök att förena stadens möjligheter med landsbygdens lugn. Svenska exempel som Gamla Enskede i Stockholm och Landala i Göteborg visar hur modellen kan anpassas till lokala förutsättningar. Dessa områden betraktas idag som förebilder när det gäller trygg, grön och hållbar stadsutveckling – det vill säga kvarter och gaturum som upplevs överblickbara, med byggnader i två till tre våningar, entréer nära gatan och avstånd som fungerar i vardagen för dem som bor och rör sig i området.
Det nutida intresset för trädgårdsstäder tycks växa. Flera kommuner runt om i Sverige planerar nya bostadsområden inspirerade av modellen, där låg och tät bebyggelse kombineras med riklig grönska och en mänsklig skala.
Hög täthet med småskalig känsla
En av de avgörande poängerna i delredovisningen är att trädgårdsstaden, till skillnad från traditionella villaområden, kan uppnå täthetsnivåer i paritet med flerbostadsområden. Det gör modellen attraktiv även i kommuner med höga markpriser och stark kollektivtrafikpotential.
Formen bygger på en tät och låg struktur där de flesta bostäder har tillgång till egen mark. Samtidigt skapas en bebyggelsemiljö som upplevs som småskalig och trygg. Denna balans mellan urbanitet och grönstruktur lyfts fram som en nyckel till såväl social som ekologisk hållbarhet.
Praktiska utmaningar för kommunerna
Att planera och genomföra en trädgårdsstad är dock inget enkelt uppdrag. Delredovisningen visar att en lyckad utformning kräver ett genomtänkt samspel mellan gatustruktur, topografi, grönska och byggnadernas placering. Små variationer, till exempel i entréernas riktning, gatans bredd eller parkeringslösningar, kan ha stor inverkan på upplevelsen av området.
Under Trädgårdsstadsdagen 2025, som hölls i Stockholm den 19 november, diskuterades dessa frågor ingående. Dagen arrangerades av egnahemskommissionären i samarbete med TMF, SKR, Sveriges Arkitekter och ArkDes, och visade tydligt på det kunskapsbehov som finns ute i kommunerna.
Förslag till åtgärder
I rapporten föreslås flera insatser för att stödja planeringen och byggandet av trädgårdsstäder:
- Att Boverket får i uppdrag att utreda lagstöd för reglering av grönstruktur.
- Att Boverket utvecklar och permanentar vägledning kring trädgårdsstäder.
- Att Boverket tar fram riktlinjer för utformning av gator i trädgårdsstadsmiljöer.
- Att ett ekonomiskt stöd som underlättar tidiga skeden i trädgårdsstadsprojekt införs.
- Att det statliga planeringsstödet till kommuner för småhusplanering görs permanent.
Dessa åtgärder syftar till att undanröja hinder och skapa bättre förutsättningar för kommuner att planera och genomföra projekt inspirerade av trädgårdsstadens principer.
som egnahemskommissionär med uppdrag
att verka för ett ökat småhusbyggande. Stefan
mottog SBRs utmärkelse Byggstenen 2019.
Trädgårdsstaden – en väg framåt
Sammantaget framhåller delredovisningen Trädgårdsstaden som en hållbar, efterfrågad och genomförbar modell för framtidens småskaligt bostadsbyggande. Men för att modellen ska kunna skalas upp krävs samverkan mellan stat, kommuner och byggaktörer. Rapporten pekar på att statligt stöd, såväl i form av vägledning som ekonomiska incitament, är avgörande för att frigöra potentialen i denna form av stadsbyggande. Läs artikeln som pdf.
Chefredaktör
