Branschgemensam informationsmodell för brandskydd

En gemensam informationsmodell för digitalt brandskydd kan göra kravställning tydligare, minska informationsförluster och förbättra spårbarheten i hela byggprocessen. Genom ett projekt inom Smart Built Environment har ett praktiskt underlag skapats – ett steg mot standardisering.

Denna otydlighet leder till konkreta problem: projekteringsunderlag som tolkas olika av discipliner, bristande spårbarhet mellan beslut i projektering och verifiering i produktion, och informationsförluster när projekt överlämnas till förvaltning. I upphandlingsfasen blir det dessutom svårt att specificera vilken mängd och vilken typ av digital information som ska levereras, vilket skapar osäkerhet för beställare och anbudsgivare samt risk för inkonsekventa leveranser.

Konsekvenserna sträcker sig över byggnadens hela livscykel. Felaktigt tolkade krav kan leda till byggfel, kostsamma omprojekteringar och sämre kontroll vid produktion. Förvaltningen får svagare beslutsunderlag samtidigt som räddningstjänst och myndigheter kan få svårare att bedöma säkerheten både i byggprocessen och för färdiga byggnader.

Kort sagt: avsaknaden av en gemensam informationsmodell är ett hinder för effektiv, säker och kostnadseffektiv hantering av brandskydd i digitala arbetsflöden.

Brandskyddsprojektörens och -modellens roll i byggprocessen

En viktig utgångspunkt i projektet är att brandskyddsprojektören primärt har en kravställande roll. I rollen ingår det att definiera vad byggnaden eller en byggnadsdel ska klara av vid brand, det vill säga funktioner och egenskaper, snarare än att i detalj beskriva den exakta utformningen av en teknisk lösning. Objekt i brandskyddsmodellen representerar krav på brandtekniska egenskaper och inte de faktiska färdiga utförandeobjekten.

Brandskyddsprojektörens huvudsakliga uppgift är alltså att omsätta övergripande funktionskrav i kravställande dokument till tydliga och mätbara brandtekniska egenskapskrav. Ett funktionskrav kan exempelvis vara att:

Byggnader ska vara utformade så att risken för att personer blir instängda på grund av brand eller brandgaser begränsas i brandens tidiga skede i den utsträckning som krävs för att utrymma eller räddas på annat sätt med tillfredsställande säkerhet.

Detta översätts av brandskyddsprojektören till ett antal brandtekniska egenskapskrav:

• Tillgång till utrymningspassager som i sin tur ska utgöra egna brandceller med specifika ytskiktskrav och tekniska installationer
• Gångavstånd till närmaste utrymningsdörr ska inte bli för långa
• Krav på utrymningslarm

Dessa egenskapskrav kopplas sedan till specifika kravställande objekt eller volymer i modellen. Som exempel kan volymen för ”Trapphus X” i brandskyddsmodellen ange att trapphuset ska definieras som utrymningspassage. Detta kan sedan visualiseras via en grön skraffrering enligt figur 1 nedan. Med detta följer krav kopplat till ytskikt och vissa tekniska system såsom nödbelysning. Objekten redovisar brandcellsindelningen runt trapphuset. Genom att egenskapskraven även tydliggörs genom parametrar kopplat till volymer och objekt i modellen kan dessa läsas, visualiseras och verifieras, vilket skapar förutsättningar för en strukturerad och spårbar kravhantering genom hela projekteringsprocessen.

Det avgörande steget i projekteringsprocessen är att skilja på kravställande objekt och utförande objekt. Kravställande objekt ägs av brandskyddsprojektören och beskriver vad som ska uppnås. Utförandeobjekt skapas av andra discipliner: arkitekt, ventilation, el, bygg och beskriver hur kraven ska uppfyllas. En sådan uppdelning möjliggör också att koppla kravställande objekt till utförande objekt vilket skapar spårbarhet: varje krav kan följas från funktionsnivå via egenskapsnivå till det konkreta byggdetalj- eller installationsobjekt som ansvarar för att uppfylla det. Det ger möjlighet till effektivare kontroller, verifiering i produktion och en klar ansvarsfördelning.

Detaljeringsgrad efter behov

En informationsmodell för brandskydd behöver vara flexibel. Byggprojekt skiljer sig mycket åt i storlek, komplexitet och vilka aktörer som är med. Samtidigt skiljer sig behoven: entreprenörer behöver tydliga och kontrollerbara parametrar för produktion, förvaltare behöver långsiktig spårbarhet, myndigheter behöver tydligt underlag för kravverifiering och räddningstjänsten behöver snabb åtkomst till funktionell information i drift. Därför ska modellen vara skalbar och mottagaranpassad, så att rätt mängd information visas för rätt aktör i rätt skede.

Skalbar betyder här att brandskyddsmodellen alltid kan bära en grunduppsättning brandtekniska egenskapskrav och att den vid behov kan kompletteras med fler objekt och parametrar. I ett litet projekt eller i ett tidigt skede kan ett färre antal symboler och ett par parametrar vara relevanta. I större, mer komplexa projekt eller längre fram i projekteringsprocessen kan modellen byggas ut med fler objekt, fler parametrar och mer detaljrik visualisering. Informationen kan dessutom filtreras så att olika användargrupper tänder och släcker information efter behov, i stället för att allt samlas på en enda ritning. Ett praktiskt exempel kan vara att i programhandlingsskedet markeras ett hisschakt med symbolen för brandgasventilation, utan tekniska detaljer (figur 2). I systemhandlingsskedet beslutas att ventilationen ska ske med fläkt och kapacitet anges. I bygghandlingsskedet läggs temperaturkrav på fläkten och hur den ska aktiveras via exempelvis rökdetektor. I brandskyddsmodellen finns både synliga symboler och bakomliggande parametrar som beskriver egenskaperna och länkar till ansvariga utförandeobjekt. Detta gör att informationsmängden kan växa i takt med projektets behov.

Det är viktigt att värdera nyttan med att lägga in mer information. Tid och kostnad för mer information måste väga upp den tid och de resurser som krävs för att producera och hantera den. Därför rekommenderar informationsmodellen att mängden information och detaljnivå specificeras redan i upphandling så att både beställare och leverantörer har samma förväntningar och att detta baseras på projektets behov. Genom att göra informationsnivån beroende av skede och mottagare minskar risken för överinformation i tidiga skeden eller bristande detaljering i senare skeden.

Skalbarheten öppnar också för stegvis införande i branschen. Genom att fokusera på projektets behov, i stället för att försöka digitalisera all brandskyddsdokumentation på en gång, kan respektive projekt börja med de delar som ger störst nytta och bygga vidare därifrån. Det ger snabba vinster i form av bättre upphandlingar, tydligare samordning och förbättrad spårbarhet, utan att kräva full implementering dag ett. Läs hela artikeln här som pdf.