Sverige har fått ett nytt byggregelverk som ska tillämpas vid bygglovsansökningar från den 1 juli i år. Det nya regelverket följer en helt ny regelmodell och stora ändringar har gjorts på flera områden, inte minst när det gäller brandskydd av träbyggnader. För många träbyggnader behöver brandbelastningen i stommen nu beaktas, vilket kan vara utmanande. Det är dock möjligt att exponera stommaterial i framtidens träbyggnader, så länge brandskyddet dimensioneras för rätt säkerhetsnivå. I den här artikeln presenteras några nycklar till hur sådana fall kan hanteras i det nya regelverket.
En kort tillbakablick
Byggnader med trästomme i fler än två till tre våningar var länge förbjudna i Sverige, liksom i många andra länder. Vid regelskiftet till Boverkets byggregler (BBR) 1994 togs dock kraven på obrännbara stommar bort och reglerna skulle i stället vara ”materialneutrala”. Det innebar i praktiken att man kunde bygga hur högt som helst i vilket material som helst, så länge som rätt brandklasser uppnåddes. I konsekvensutredningen till ändringen angavs att det fanns exempel från USA och Kanada på träbyggnader med upp till fem till sex våningsplan, och att sådana byggnader nu även skulle kunna tillåtas i Sverige. En illustration över regelutvecklingen ges i figur 1. Inledningsvis var det ingen explosiv utveckling av flervåningsbyggnader i trä. Men i takt med att nya byggtekniker, såsom KL-trä och modulbyggnader, utvecklades har marknaden vuxit. Under 2024 var cirka 17 procent av alla nya lägenheter i byggnader med trästomme, enligt Trähusbarometern. Antalet ”spektakulära” träbyggnader har också ökat. I kategorin höga träbyggnader finns exempelvis Mjöstårnet i Norge med 18 våningar, Sara Kulturhus i Skellefteå med 20 våningar och HoHo i Wien med 24 våningar. Andra anmärkningsvärda byggnader är den stora kontorsbyggnaden Kaj 16 i Göteborg, Karlstads nya sjukhusbyggnad i trä, som är en del av Centralsjukhuset där, och det stora lägenhetskomplexet Cederhusen i Stockholm.
Incitamenten att bygga med trä kan vara många. Det kan vara en önskan att minska byggandets klimatbelastning, något som blir alltmer aktuellt inom byggsektorn i och med kraven på klimatdeklarationer och de gränsvärden som ska införas där. Andra faktorer, såsom ekonomiska fördelar eller möjlighet till snabbare byggtakt och utökad möjlighet till prefabricering, är också drivande i denna utveckling.
Det finns också utmaningar. Med trä som stommaterial finns det en större känslighet för brand och vissa brandtekniska aspekter kan påverkas markant. En sådan faktor är det tillskott av brandbelastning som trästommen ger en byggnad. Under BBR:s dagar, det vill säga åren 1994–2026, var detta en faktor som inte nödvändigtvis behövde beaktas fullt ut, då stommaterialets brandbelastning bestämdes med en schablon. Schablonen var densamma oavsett byggmaterial, något som identifierades som en stor brist i BBR och som nu har ändrats i det nya regelverket.
Kravbilden i det nya regelverket
Vad är då kravbilden i det nya regelverket? Jo, man gör en viss återgång men samtidigt en mindre kravlättnad jämfört med tiden före BBR. Byggnader med trästomme upp till och med fyra våningsplan tillåts utan krav på att brandbelastningen i stommen beaktas. För sådana byggnader kan alltså stommaterialet exponeras fritt, så länge som andra brandtekniska krav på till exempel ytskikt och liknande beaktas.
För byggnader upp till och med åtta våningsplan som förses med sprinkler och som har ”normal” brandbelastning (det vill säga kontor, bostäder, hotell och liknande) behöver tillskottet i brandbelastning från stommen inte heller beaktas. Samma sak gäller byggnader där hela stommen kläs in för att stå emot ett fullständigt brandförlopp. I sådana fall förväntas stommen aldrig ingå i brandförloppet. För byggnader med ”normal” brandbelastning handlar det om att klä in stommen i motsvarande K260, men för byggnader med högre brandbelastning krävs mer skydd. Det sista alternativet är att beakta det tillskott av brandbelastning som stommen ger. Om det görs kan stommaterial exponeras även i byggnader mellan fyra till åtta våningar utan sprinkler eller i högre byggnader med sprinklerskydd. Kravnivåerna illustreras i figur 2.
Brandbelastning – en avgörande faktor för brandskyddet
Vad är då brandbelastning och varför är det viktigt att beakta när brandskyddet projekteras? Enkelt uttryckt är brandbelastningen allt brännbart material som kan förväntas förbrännas om det brinner i ett utrymme. Ju mer brännbara material, desto högre brandbelastning och desto längre förväntat brandförlopp. Ett däckslager har väldigt hög brandbelastning, samtidigt som ett kontor har relativt begränsad brandbelastning.
Brandbelastning som koncept har varit avgörande för de flesta länders brandskyddsregler. Ursprungligen utfördes tester och undersökningar av brandbelastning för att bestämma de brandmotståndstider som gäller idag runt om i världen. Syftet var att kraven i reglerna skulle återspegla det brandmotstånd som krävdes för att byggnadens bärverk, och brandceller, skulle stå kvar efter att en brand hade inträffat, även om släckinsats inte kunnat utföras. När det talas om till exempel 60 eller 90 minuters brandmotstånd innebär det alltså i praktiken att den förväntade (eller egentligen 80:e percentilen) brandbelastningen i en viss verksamhet motsvarar det aktuella minuttalet på det som kallas ”standardbrandkurvan”.
Standardbranden, ISO 834, är den temperaturkurva som brandceller och konstruktioner utsätts för vid klassificering enligt ett brandprov hos till exempel RISE. Att en byggnad har 60 minuters brandmotstånd vid ”normal” brandbelastning är alltså inte samma sak som att konstruktionen förväntas stå i 60 minuter om det börjar brinna. Det innebär att temperaturbelastningen från förbränningen av brandbelastningen i utrymmet förväntas motsvara samma belastning som ett 60-minuters brandprov. Byggnaden ska då alltså förväntas ”överleva”, när allt i ett utrymme brinner upp, utan att kollapsa, oavsett hur lång tid det tar för materialet att faktiskt förbrännas. I de flesta länder har brandbelastningen inte varit en aktiv del av regelverket, utan i stället ett underlag för att sätta de minuttal som krävs på brandmotståndet i byggnaderna. I Sverige har situationen varit lite annorlunda, då vi har kopplingen mellan brandbelastning och kravnivå inskriven i regelverket. Olika brandbelastning kan alltså ge olika kravnivå, även om den formella verksamheten är densamma. I regel bestäms dock brandbelastningen utifrån olika schabloner, vilket gör att den verkliga kopplingen endast infaller i vissa speciella fall.
Det här är ett utdrag ur en längre artikel. Läs hela artikeln som pdf här:
Forskningschef och senior
brandskyddskonsult,
Bengt Dahlgren Brand & Risk
