Vem äger arkitektens ritningar? – om tydlighetskrav vid avsteg från ABK 09

Vem ska äga de ritningar och projekthandlingar som en arkitekt tar fram på uppdrag av en kommun? Frågan kan tyckas enkel men är i praktiken komplex – och svaret har stor betydelse för hur offentliga upphandlingar av konsulttjänster utformas.

I en dom meddelad den 25 februari 2026 har Förvaltningsrätten i Uppsala (mål nr 9384-25 och 9397-25) prövat frågan om huruvida avtalsvillkor om full äganderätt till konsulters uppdragsresultat i en upphandling av arkitekttjänster var förenliga med de grundläggande upphandlingsrättsliga principerna. Domen, som är meddelad i första instans och vid tidpunkten för denna artikel inte har vunnit laga kraft, belyser gränslandet mellan upphandlande myndigheters frihet att utforma avtalsvillkor och de krav som likabehandlings-, proportionalitets- och transparensprincipen ställer – särskilt när villkoren avviker från etablerad branschpraxis.

Bakgrund

Beställarna genomförde en gemensam ramavtalsupphandling avseende tekniska konsulter inom arkitektur. Upphandlingen avsåg arkitekttjänster under olika skeden i plan- och projekteringsprocessen för om-, till- och nybyggnad av bostäder, äldreboenden, gruppbostäder, förskolor, skolor, kontor, idrottshallar och liknande byggnader. Upphandlingen baserades på ABK 09 med vissa ändringar. I de administrativa föreskrifterna hade beställarna bland annat strukit ABK 09 kap. 7 § 7 (som föreskriver hänsyn till konsultens intressen) och kap. 7 § 2 (som föreskriver att beställaren behöver beakta konsultens intressen). Därutöver var två centrala villkor aktuella.

I AUC.71 angavs att beställarna hade full nyttjanderätt till uppdragsresultatet, inklusive rätt att fritt använda, kopiera, ändra, bearbeta, utveckla och förfoga över såväl uppdragsresultatet som de tekniska lösningarna och handlingarna. I samma bestämmelse angavs att anbudsgivaren inte utan skriftligt medgivande från beställarna fick publicera eller på annat sätt nyttja arbetsmaterial eller arbetsresultat framställt för beställarna.

I AUC.72 angavs att beställarna hade full äganderätt till uppdragsresultatet inklusive de i uppdraget framtagna originalhandlingarna, datafilerna, dokumenten och filerna som framtagits under uppdragets utförande.

Arkitekterna Krook & Tjäder i Stockholm AB (”bolaget”) ansökte om överprövning och yrkade att upphandlingen skulle göras om. Bolaget hade under anbudstiden ställt frågor till beställarna och påtalat att kravet på full äganderätt medförde hinder för arkitektfirmor att lämna konkurrenskraftiga anbud. Något tilldelningsbeslut hade inte meddelats vid tidpunkten för ansökan.

Arkitektbyråns invändningar

Proportionalitet

Kravet på full äganderätt i AUC.72 utgjorde ett avsteg från ABK 09, som är branschstandard inom arkitektbranschen. Enligt 7 kap. 1, 2 och 8 §§ ABK 09 föreskrivs enbart en upplåtelse av nyttjanderättigheter från konsult till beställare. En licens och nyttjanderättigheter var enligt bolaget fullt tillräckliga för att tillgodose beställarnas behov av att göra ändringar, kopiera, arkivera och fortsätta projekteringen. En äganderättsöverlåtelse medförde inlåsningseffekter och omfattande kostnader, eftersom uppdragsresultat i moderna arkitekttjänster – exempelvis BIM-modeller, parametriska komponenter och mallfiler – är digitalt sammanhängande och inte enkelt kan särskiljas från bakgrundsmaterial.

Transparens

Villkoren i AUC.71 och AUC.72 var motsägelsefulla. Det var enligt bolaget i strid med upphovsrättslagen att ha både en upplåtelse och en överlåtelse av rättigheter till samma uppdragsresultat. Nyttjanderätt kan inte upplåtas för något som rättighetsinnehavaren redan har överlåtit till någon annan. Det var därmed omöjligt för potentiella anbudsgivare att utläsa om beställarna avsåg full äganderätt eller nyttjanderätt.

Likabehandling

Eftersom kraven var motsägelsefulla riskerade potentiella anbudsgivare att uppfatta dem på olika sätt, vilket även stred mot likabehandlingsprincipen.

Kommunens argument

Beställarna bestred ansökan och anförde bland annat följande.

Beställarna hade behov av att det material som framtogs skulle kunna användas, utvecklas och kompletteras över tid utan risk för ersättningsanspråk eller behov av att inhämta medgivande från konsulten. Full rådighet krävdes för detta ändamål. Syftet var inte kommersialisering utan egenkontroll över intern användning, förvaltning och fortsatt projektering.

Äganderätten motiverades av behovet att inneha, förfoga över och arkivera ritningar över byggnader som beställarna ägde eller förvaltade. Om leverantören förbehölls äganderätten förelåg risk för att säkerhets- och inbrottsskydd samt skyldigheter enligt säkerhetsskydds-, arkiv- och offentlighets- och sekretesslagstiftningen inte kunde uppfyllas. Sådana risker kunde även uppstå om leverantören hamnade på obestånd.

Beställarna uppgav vidare att utkast och arbetsmaterial inte omfattades av äganderätten i AUC.72, att beställarnas licens eller äganderätt inte var exklusiv och att leverantören därmed inte hindrades från att återanvända sin erfarenhet av uppdraget i andra uppdrag. Det stod leverantören fritt att erbjuda det pris som utgjorde tillräckligt vederlag för de skyldigheter som uppställdes enligt de kommersiella villkoren.

Det här är ett utdrag ur en längre artikel. Läs hela artikeln som pdf här: