När fuktrisker blir kostnadsdrivande – en ingenjörs syn på mögelbedömningar

Fukt beskrivs ofta som svårt, riskfyllt och farligt och fukt ska förstås tas på allvar. I dagens byggverksamhet vägs tekniska bedömningar, försiktighetsprinciper och praktiska erfarenheter inte alltid samman på ett tydligt sätt i fuktfrågor. Därför finns det skäl att diskutera om oron för mögel och fukt i vissa fall leder till för långtgående åtgärder, rättsosäkerhet och betydande kostnader.

Som civilingenjör har jag stor respekt för vetenskapliga och ingenjörsmässiga bedömningar. Jag vill samtidigt vara öppen med att jag som företagare i fuktbranschen har ett ekonomiskt intresse i frågorna. Just därför är det viktigt att diskutera i vilken utsträckning grundläggande faktabaserad kunskap får genomslag i debatten.

Riskbedömningar kan motivera stora utgifter för undersökningar, mätningar och åtgärder. I vissa fall går åtgärderna enligt min bedömning längre än vad den tekniska risken motiverar. Därför behöver risker definieras, värderas och kommuniceras tydligare.

Varför läggs så stora resurser på fuktåtgärder?

Jag menar att en del av de stora utgifterna kan kopplas till den kritik mot dagens innemiljöforskning som Johnny C Lorentzen och Gunnar Johanson framfört i tre artiklar i Husbyggaren 2024 och 2025^1-3. Där beskriver de en utveckling som enligt dem har bidragit till oro och omfattande åtgärder med tillhörande kostnader.

Författarna ifrågasätter att samhället ska lägga stora resurser på att utreda, renovera eller riva byggnader ”för säkerhets skull”. Deras artiklar gäller främst befintliga byggnader, men resonemangen kan även tillämpas vid nybyggnation.

Centralt i deras kritik är att statistiska samband i epidemiologiska studier mellan besvär och mögellukt, ”mögel” eller ”fukt” inte i sig visar att mögel i konstruktionen är orsaken. Detta har enligt min mening bidragit till att begreppet risk ibland används otydligt i byggprocessen, utan tillräcklig koppling mellan fuktpåverkan, faktisk exponering och medicinskt belagda hälsorisker.

Begreppet risk

Ett vanligt förekommande, och även utbrett accepterat sätt att definiera risk, är att beskriva det som en funktion av sannolikheten för att en händelse uppstår och dess konsekvens om den inträffar.

När det gäller riskhantering med fukt finns i Sverige en branschstandard benämnd ByggaF, framtagen av Fuktcentrum i Lund. I ett ByggaF-relaterat riskvärderingsverktyg6 används en fyrgradig bedömning av sannolikhet (1–4) och konsekvens (1–4), där riskvärdet beräknas som produkten av dessa två värden. Det finns därmed ett verktyg som kan användas för att utföra analyser av riskerna med fukt, både vad gäller produktionsfasen och byggnaden i drift. Man behöver då uppskatta sannolikheten för att fukt ska nå ett material eller en konstruktion och samtidigt utvärdera konsekvenserna som fukten kan orsaka. Jag återkommer till detta verktyg längre fram.

Byggmaterial av trä

Virke har under lång tid använts för att uppföra både små och stora byggnader, även i projekt där materialet utsatts för väder och vind under byggtiden. Min erfarenhet är att detta inte i sig behöver leda till oacceptabla risker i den färdiga byggnaden, förutsatt att konstruktionerna får torka ut och att bärförmågan inte har påverkats.

Det viktiga är att säkerställa att konstruktionerna ges möjlighet att torka ut innan material byggs in bakom isolering, skivmaterial eller folier, där uttorkningen inte längre kan kontrolleras på samma sätt. Virke som är exponerat mot torr luft på en eller flera sidor torkar över tid, så länge ingen ny fukt tillförs. Innan virket byggs in måste det också kontrolleras att det inte har förlorat sin avsedda bärförmåga, exempelvis till följd av rötskador.

I de fall jag själv har erfarenhet av har konstruktioner som brutits ned av rötsvampar, eller bedömts kunna skapa oacceptabla risker, varit kopplade till någon form av återkommande fukttillskott i en byggnadsdel under drift.

Fuktsäkerhet under produktion

Här följer ett exempel på hur en fuktsakkunnig kan agera vid misstänkt skada vid uppfuktning av trä under byggtid. Om virke fuktas upp kan det ge upphov till missfärgningar och mikrobiologisk växt. Den sakkunnige behöver då bedöma sannolikheten för att missfärgningarna och den mikrobiologiska växten, vid byggnadens avsedda användning, kan leda till exponering i inomhusmiljön. Därefter måste den sakkunnige bedöma vilka konsekvenser en sådan exponering kan få för användarna av bostaden eller lokalerna.

Avgörandet ska därefter fattas genom att beräkna sannolikhet x konsekvens för den aktuella frågeställningen och därefter bedöma om risknivån innebär en acceptabel risk för hälsa och hygien hos användare vid avsedd drift av fastigheten, i det fall ingen åtgärd görs. Om den sakkunnige bedömer att risken är för stor, ska en åtgärd vidtas och sannolikheten utvärderas på nytt. Ekvationen beräknas igen och ett nytt riskvärde erhålls.

Den sakkunnige får därmed ett stort ansvar: att avgöra när åtgärder krävs, vilka åtgärder som är rimliga och när resultatet är godtagbart.

En lönsam marknad

Fukt- och mögelrelaterade utredningar, kontroller och åtgärder utgör i dag en betydande marknad i Sverige. I vissa projekt kan ansvarskedjan bli svår att överblicka: risker identifieras, åtgärder föreslås, sanering genomförs och nya prover tas. Det ställer höga krav på att varje steg motiveras tydligt och att åtgärderna står i proportion till den dokumenterade risken.

Det här är ett utdrag ur en längre artikel. Läs hela artikeln som pdf här: