3 juni 2018 En stor del av en byggnads värde finns i fasadens utseende, och framförallt skick. I klartext; vem vill ta emot kunder i, eller representera sig själv med ett hus som ser ut som ett ruckel? Läs hela artikeln här som pdf.
I förvaltningssammanhang ligger en byggnads värde i det cash flow den genererar per kvadratmeter. Åsidosätter man underhållet, framförallt av fasaden, skickar detta signaler om hur fastigheten i sin helhet vill bli bemött. Konkret handlar det om ökade kostnader p.g.a allmän försummelse från de som vistas i anslutning till den. Det börjar med nedskräpning och eskalerar med klotter och skadegörelse, vilket resulterar i minskad trivsel och trygghet, som i sin tur alltid slutar med sänkt NKI – nöjdkundindex. Med andra ord så är fasadens skick avgörande för förvaltningsekonomin, sköt dem.
NATURLAGAR
Enstegstätade fasader som är konstruerade med materialsamverkan och diffusionsöppenhet är en mycket bra lösning. Rätt utförda blir dessa stommar och fasader långsiktigt ekonomiskt och tekniskt hållbara. I Sverige har vi en lång beprövad tradition av denna typ av fasad då en majoritet av svenska stenhus har denna fasadkonstruktion. Sammanfattat handlar det om material som inte riskerar att på något vis kapsla in, eller över tid kvarhålla insmiten fukt i konstruktionen. Om man däremot börjar blanda exempelvis plast och mineral riskerar man att göra just det, bromsa och spärra in fukt inuti konstruktionen. Då vet vi av erfarenhet att vi beställt en fuktskada till byggnaden i fråga. Det är också viktigt att ytbehandlingen låter kapillärt absorberad saltlösning vandra ut genom puts och eventuell färg. Annars agglomererar kristallerna och spränger bort putsen eller färg från underlaget. Att putsa mineral med akrylattillsatser på plast eller stenullsskivor kräver den ej inspekterbara stödfunktionen luftspalt.
”Idag är allt diffusionsöppet, frågan är bara hur mycket?” Begreppet är i princip lika urvattnat som Miljövänlig vid det här laget.
Färgad mur i Visby som tydligt visar på de olika lagren av både färg och puts som tillfogats muren över tid. Samt putsens histrieberättande ballast.
CERTIFIERINGAR HÄMMAR KUNSKAPSÖVERFÖRING
Perspektivet good enough är det bästas fiende. I sammanhanget där man försöker efterlikna putsens av många uppskattade utseende med kortsiktiga material, ej samverkande sammansättningar och tekniker. För att kompensera för bristande kunskap vid projektering, eller attityden till förutsägbara och långsiktigt hållbara lösningar har vi hamnat i en snabbt accelererande certifieringsiver.
Vi projekterar och bygger fel, trots att vi har kännedom om att det är fel och att det på så vis skapar risker för skador. Det betyder inte att man inte kan projektera och bygga så, men att kompensera med att skapa certifieringar med garantier på 10 år eller liknande förefaller underligt. Alla med yrkeserfarenhet och skicklighet vet att en tekniskt och byggnadsfysikaliskt korrekt utförd putsfasad som omfärgas med kalk ungefär vart 20:e år, alternativt vart 40:e år med vattenglas kan i många fall hålla upp emot 100 år. Det är inte alls ovanligt att man idag knackar ner uttjänt puts sedan början av 1900-talet. Det allmänna underhållet innefattar även mindre lagningar av putsen och översyn av plåtarbeten för upprätthållande av teknisk funktion.
Ett problem med många certifieringar är att de fungerar kontraproduktivt när det kommer till värdefull hantverksmässig kunskapsöverföring. Detta genom att det certifierade sällan tittar på byggnaden, eller byggnadens förutsättningar i förhållande till platsen –helheten-, utan endast på det certifierade eller typgodkända puts- eller färgsystemet. På detta vis håller man kunskapen om material och praktisk byggnadsfysik –materialsamverkan-, eller bristen på densamma dold bakom certifieringen. Sakta men säkert så stryper man flödet av hantverkskunskap, och när den inte finns längre så… är den borta.
Vattenglas – och silikatfärg av Arja Källbom
LÅNGSIKTIGT HÅLLBAR FÄRG OCH LCA
Arja Källbom, metallurg och sakkunnig inom färgtyper på Station Ormaryd AB, har skrivit fyra böcker om färg för Hantverkslaboratoriet på Göteborgs universitet. Just nu doktorerar hon på linoljebaserade rostskyddsfärger, även det på Göteborgs universitet.
I sitt arbete med bl.a. restaurering av kulturminnesmärkta byggnader med flera hundra år på nacken har Arja Källbom tagit fram kriterier för hållbar färg för att både upprätthålla den hantverkskunskap som finns på området, och för att särskilja det som är långsiktigt från det som är kortsiktigt i färgsammanhang, vilket i sin tur ingår i det allmänna underhållet av en byggnad. Idag är dessutom resurs- och hälsoperspektiven mer framträdande, samtidigt som just färg är så kallade kemikaliebomber med en historia av att göra framförallt målare sjuka. Omställningen från petrokemiskt lösningsmedelsburna färgtyper till vattenburna färgtyper, med tillsatser av konserveringsmedel och fungicider, har givit målare kraftiga kontaktallergier som tvingar dem att byta yrke.
VATTENGLAS -KALIUMVATTENGLAS
Vattenglas är ett flytande silikat helt utan tillsatser av akrylat Den framställs genom att smälta kvarts med pottaska eller soda, och blir då till ett flytande mineral. Den i Sverige vanligare silikatfärgen innehåller däremot akrylat.
I sin bok Vattenglas- och silikatfärg skriver Arja Källbom om vattenglasets gynnsamma effekter på bl.a. murverk och putsade fasader i form av kraftigt förlängda liv på dessa fasadsystem. Färgtypen är både salt- och diffusionsöppen. I Sverige är användningen inte lika utbredd som i exempelvis Tyskland där vattenglas är betydligt vanligare.
Det som sliter på kalken –puts, eller färgen- är erosion från väder och vind. Ett sätt att stärka upp svag eller spröd puts är enligt Arja Källbom att behandla fasaden i omgångar med olika blandningsfraktioner av kalivattenglas. Det flytande mineralet reagerar kemiskt med det mineraliska underlaget och integreras med detsamma. På så vis får man en förstärkt yta som samtidigt bibehåller sin öppenhet för fuktmigration. Boken Vattenglas- och silikatfärggår att ladda ner som pdf från nätet. Läs hela artikeln här som pdf.
FELICIA OREHOLM
Hållbarhetsstrateg inom
Bygg- och Fastighet