Våra svenska städer byggs allt tätare och gröna tak kan då vara ett sätt att bibehålla en god stadsmiljö generellt och för stadens invånare. Syftet med de gröna takanläggningarna och dess utformning kan variera liksom hur attraktiva miljöerna uppfattas vara och, inte minst, hur attraktiva de kan förbli över tid. Läs hela artkeln här som pdf.
I denna artikel lyfter vi fram några viktiga aspekter och krav som man bör ställa på gröna tak i dagens byggprojekt. Informationen är utvecklad i ett pågående Vinnovaprojekt (UDI Steg 3). Projektet kalllas Gröna Täta Tak (GTT) och är ett fortsättningsprojekt på motsvarande Steg 2 inom samma utlysning från Vinnova. Steg 2 berättade vi om i Husbyggaren nr 3/2017.
I Steg 3 utnyttjas bland annat framtagna handböcker och resultat från Steg 2, för att på sikt kunna garantera att de gröna taken blir just täta, säkra och attraktiva under hela sin livstid. Workshops och kursverksamhet ingår som viktiga delar i projektet. Steg 3 koordineras av RISE/SP. Ett tjugotal parter medverkar i projektet som löper fram till maj 2020.
Beträffande teknisk kvalitet oroar man sig som beställare och förvaltare inte bara för läckage, till följd av skador på tätskikten, utan också för komplicerade tekniska lösningar, otydlig kravställning i samband med upphandling, näringsläckage, brandrisk samt drift- och underhållsfrågor. Den täta uppbyggnaden, säkerhetsaspekter och den attraktiva miljön på gröna tak behandlar vi kortfattat i avsnitten nedan.
TÄT UPPBYGGNAD
Ett väl fungerande tätskikt är av största vikt för den gröna takanläggningen. På marknaden finns en rad olika typer av tätskikt i form av förtillverkade mattor och dukar eller som flytapplicerat material. Hur kraftigt tätskiktet måste vara beror på typ av överbyggnad och om trafik ska förekomma på tätskiktet innan övertäckning sker. Tätskiktet behöver också kunna stå emot en hel del andra påfrestningar från den aktuella konstruktionen och dess överbyggnad. Tätskiktet kan t ex påverkas av infästningslösningar kopplat till solceller om detta installeras på taket.
Ingående material i tätskikten beskrivs i Grönatakhandboken, där också relevanta standarder listas. Detta gäller även för olika typer av primerprodukter som används tillsammans med tätskikt på betongbjälklaget. Det finns många produkter på marknaden och det är viktigt att installationen utformas för tänkt användning och att val av produkt speglar detta. Ett exempel på tätskiktssystem är en helklistrad polymerbitumenmatta vilken, beroende på hur ytan kommer att användas under byggtiden, kombineras med antingen ett lager polymerasfaltmastix eller en polymergjutasfalt (PGJA).
Användningen av varje typprodukt är beroende av dess ingående egenskaper. En typisk bitumenbaserad tätskiktsmatta är uppbyggd kring en stomme av bitumenimpregnerad polyester och mattan svetsappliceras som regel mot underlaget.
PGJA innehåller polymerbitumen, kalk, naturfiller, sand och makadam. Materialet läggs ut vid cirka 220°C.
Asfaltmastix innehåller som regel också polymerbitumen samt kalk, naturfiller och sand, och läggs ut vid cirka 200-220°C.
De vanligast förekommande typerna av syntetisk takduk är tillverkade av PVC (polyvinylklorid), TPO/FPO (termoplastisk eller flexibel polyolefin) eller EPDM (gummipolymer).
Syntetiska flytapplicerade tätskikt till gröna tak kan utgöras av plastmaterial baserade på akrylat, epoxi, polyuretan och polyurea, eller hybrider av dessa. Ett flytapplicerat system är skarvlöst och kan därmed lätt påföras områden med mycket detaljer.
Ansvar och garanti för tätskikt regleras enligt AB04 och enligt ABT06. Ansvarsutfästelse kan lämnas för tätskikt som uppfyller Tätskiktsgarantiers riktlinjer för exponerade och inbyggda tätskikt. Växtrötter söker sig naturligt till vatten, och många misslyckanden när det gäller gröna tak har berott på att rötter trängt igenom tätskiktet i skarvar, kanter och/eller anslutningar. Rotskydd krävs därför i de flesta anläggningar. Rotskyddet kan ingå i dräneringsskiktet, i tätskiktet eller ibland läggas ut ovanpå tätskiktet. Tätskiktet som sådant kan även fungera som rotskydd. I vissa fall kan rotskyddet vara kemiskt och giftigt för växternas rötter. Motstånd mot rotgenomträngning måste under alla omständigheter provas enligt angiven standard. Eldtorn används som provplanta enligt SS EN 13948 och provningen tar lång tid. Godkänt resultat enligt testet garanterar emellertid inte att rotskyddet också är rhizomsäkert. Det finns dock ett alternativt test på den tyska marknaden som också testar en produkts motståndskraft mot rhizomer. Resultat från dessa tester presenteras på den tyska organisationen Fbb:s hemsida (www.fbb.de). Olika typer av rotskydd beskrivs i Grönatakhandboken. Mer om rotskydd tas upp under avsnittet om säkerhetsaspekter nedan.
SÄKRA GRÖNA TAK
Det finns en rad olika typer av säkerhetsaspekter att ta upp kring gröna tak. I detta avsnitt behandlas några av dessa.
Brand
För gröna tak finns två huvudsakliga säkerhetsrisker vad gäller brand. Dessa avser spridning i byggnad och spridning mellan byggnader. Enligt byggreglerna (BF2011:26) ska taktäckningen på en byggnad utformas så att antändning försvåras, brandspridning begränsas och taktäckningen endast kan ge ett begränsat bidrag till branden. Brännbar taktäckning ska även uppfylla Klass BROOF(t2). Boverket öppnar emellertid upp också för andra möjligheter genom de funktionsbaserade reglerna som finns för att utforma en brandsäker design med de material/ substrat som man önskar använda. Extra säkerhetsåtgärder krävs i så fall och man tittar på den totala brandsäkerheten. Svårigheten ligger då i att kunna visa att säkerhetskraven enligt byggreglerna verkligen uppfylls.
Den testmetod som finns att tillgå idag BROOF(t2) är inte relevant och vi kommer i projektet att lyfta fram varför, dvs visa på vilka brister och fel som föreligger. En inriktning mot klassificering av olika typer av vegetationssystem anses bättre. Den aktuella testmetoden är begränsande och återspeglar inte alltid verkligheten. Metoden begränsar dessutom utvecklingen av system med höga biologiska värden eller hög dagvattenreduktion, vilket är olyckligt ur denna aspekt. Analytisk dimensionering eller särskild utredning är därför ofta nödvändigt. Mer data genom provning och storskaliga tester efterfrågas liksom antändningstester vid lägre infallande strålning.
Brandaspekten måste beaktas också vid växtval och val av substrat. Detta gäller framförallt om man riskerar få ackumulation av biomassa i form av växter eller i substratet och då framförallt i närhet till andra byggnader och byggnadselement. Substrat med högt organiskt innehåll och ren torv bör också undvikas på grund av brandrisk och flera andra anledningar.
Brandsäkerhet för gröna tak är således ett komplicerat område och behöver därför tas upp i större omfattning i bland annat Grönatakhandboken.
Solceller
Säkerhetsrisker och fördelar med solceller på gröna tak är ett annat område som behöver redas ut. Riskerna kan beröra infästningar, punktlaster, lutning, olika typer av solcellsinstallationer samt drift och underhåll. Brandprovning av solceller efterlyses, eventuellt även i kombination med vegetation…… Läs hela artkeln här som pdf.
Ylva Edwards
Teknisk doktor vägteknik
Docent i brobyggnad (från KTH)
Seniorkonsult. Ylva Edwards
Material teknik AB.
Tobias Emilsson
Forskare Gröna tak och
grön infrastruktur.
SLU Institutionen för
landskaps arkitektur, planering
och förvaltning.