Recirkulerat material i bygg – och fastighetsbranschen – ambitioner möter utmaningar

2 mars 2021   För att minska bygg- och fastighetsbranschens klimatpåverkan och främja en hållbar utveckling krävs ökad recirkulering av byggmaterial och produkter. I denna text sammanfattar Elin Jönsson på Skanska en förstudie i form av SBUFprojektet 13802 Kvalitetssäkring av recirkulerade material, klart i maj 2020, som undersökte hur långt branschen har kommit i arbetet med kvalitetssäkring av recirkulerat material. Man fann bl.a. att intresset i branschen är stort men att återanvändning i nyproduktion fortfarande är liten. Läs hela artikeln som pdf här.

DET PÅGÅR EN STOR omställning inom byggbranschen för att nå upp till uppsatta nationella och internationella mål för hållbar utveckling. 74 organisationer inom bygg- och anläggningssektorn har ställt sig bakom initiativet Färdplan för fossilfri konkurrenskraft – Bygg- och anläggningssektorn vars mål är ett nollutsläpp av växthusgaser 2045. En av de fem nyckelfaktorerna i färdplanen är att ställa om från linjära till cirkulära materialflöden. I färdplanen står att Material återvinns och återanvänds allt mer i cirkulära flöden tills att avfall som begrepp upphör och Övergång
från linjära till cirkulära affärsmodeller i värdekedjan. Men hur långt har branschen kommit med att skapa cirkulära materialflöden? Även om en stor mängd rivningsmaterial återanvänds redan idag så hamnar hälften i så kallad lågkvalitativ användning, vilket innebär att det används som återfyllnad eller sluttäckning på deponier. Detta går tvärt emot cirkuleringsmålet och visionen att avfall som begrepp ska upphöra.

För att få igång den cirkulära värdekedjan krävs mer högkvalitativ återanvändning så att materialen som redan finns i värdekedjan i första hand återanvänds och i andra hand återvinns. Det skulle minska energianvändning, utsläpp av växthusgaser och ohållbar utvinning av råmaterial. Menen storskalig och energieffektiv recirkulering, där material från rivna byggnader återanvänds direkt i nyproduktion, kräver att materialen håller tillräckligt hög kvalitet för ändamålet. I takt med att material åldras försämras prestanda. Ökat fuktinnehåll, ökat innehåll av nedbrytningsprodukter, minskad hållfasthet samt ansamling av föroreningar är några exempel prestandaförsämringar. Man måste, precis som för jungfruliga material, kunna säkerställa att återanvänt material som byggs in uppfyller de funktionsmässiga, tekniska och estetiska krav som ställs trots åldrade produkter.

Skanska återvann 16 ton betong från Köpenhamn metro och 17 ton fasadtegel från
rivningsobjekt till golven i kontorshuset Epic i Malmö.

AMBITION OCH VERKLIGHET
SBUF-projektet Förstudie – kvalitetssäkring av recirkulerat material genomfördes för att ta fram en nulägesbeskrivning för hur branschen hanterar kvalitetssäkring av recirkulerat material idag. Syftet var att utreda hur branschens olika aktörer ser på användning och kvalitetssäkring idag, vilka krav de anser bör ställas samt föreslå hur arbetet med kvalitetssäkring kan drivas vidare. Projektet genomfördes i form av en litteraturstudie, en enkätundersökning och en workshop. Enkätundersökningen skickades ut till drygt hundra företag och organisationer med olika roller inom branschen. De svarande delades in i fem olika kategorier: beställare/fastighetsbolag/kommun, byggföretag, återvinningsföretag, tillverkare ochforskning/akademi. Enkätfrågorna bestod både av allmänna frågor som ställdes till samtliga medverkande, och frågor som var riktade specifikt till en eller några av kategorierna. Svarsfrekvensen var cirka 45 %.

Enkäten visade på ett stort intresse för hållbarhetsfrågor från de som valde att medverka. 19 av 20 angav att ökad materialrecirkulering finns med i deras företags hållbarhetsarbete. Samtidigt svarade en övervägande majoritet att de aldrig ställt krav på eller använt sig av recirkulerat material i praktiken. Färre än en femtedel av beställare, fastighetsbolag och kommuner har ställt krav på användande av recirkulerade produkter. En tredjedel av byggföretagen har någon gång använt sig av recirkulerat material i nyproduktion. På den punkten finns här således ett glapp mellan målsättningen att återbruka och det hållbarhetsarbete som verkligen utförs. De flesta i enkäten såg en otydlig juridisk ansvarsfördelning gällande garantin samt att lagar och regler som inte gynnar recirkulering utgöra de främsta hindren. Tillverkare, forskning och byggföretag ansåg att problemet är ett otillräckligt utbud av relevant material. Inget av återvinningsföretagen såg däremot ett otillräckligt utbud som ett hinder, utan svarade att utmaningen snarare är att recirkulerat material inte är ekonomiskt försvarbart att använda då jungfruligt oftast är billigare. Olika delar av branschen stöter på olika problem med hållbarhetsarbetet, och det verkar inte finnas en tillräcklig samverkan mellan parterna för att klara utmaningarna.

I frågan om kvalitetskrav var också enkätsvaren varierade. Majoriteten av de tillfrågade ansåg att samma krav bör ställas på recirkulerat material som för jungfruligt, men bland byggföretag, återvinningsföretag och forskning anser nästan hälften att kvalitetskraven bör vara lägre för återanvänt material. En möjlig anledning till de varierande svaren kring kvalitetssäkring kan vara att kunskaperna om kravställning i dagsläget inte är tillräckligt goda. På frågan Vet ni vilka krav ni ska ställa på återanvänt, återvunnet och återbrukat material? som ställdes till både beställare och byggföretag svarar en övervägande majoritet att de inte vet vilka kvalitetskrav som gäller utan anser att det är säljaren som bör ansvara för kvalitetskrav och garantier. Detta bekräftas från forskning/akademi där samtliga svarar att kunskapen idag är otillräcklig.

UTBUD OCH EFTERFRÅGAN
För att driva utvecklingen är det viktigt att det finns aktörer som tar ansvar för kvalitetssäkringen. Återvinningsföretagen framhålls av svarande i enkäten både som mest lämpliga att bedöma möjligheten till cirkulering av material och som mest lämpliga att genomföra kvalitetssäkringen. Fyra av fem medverkande återvinningsföretag uppger att de redan idag kan genomföra undersökningar av rivningsmaterials egenskaper för att säkerställa kvalitet inför framtida recirkulering men att de hindras av otillräckliga ekonomiska incitament. Det finns helt enkelt inte en marknad för rivningsmaterialet. Detta visar på ett problem med dagens diskussion kring recirkulering, man tänker sig att någon eller några aktörer ska ansvara för recirkuleringen. Men byggbranschen är en värdekedja där alla aktörer är beroende av varandra. Återvinningsföretagen kan inte själva driva utvecklingen genom att öka tillgången, det krävs även en efterfrågan.

För att utvecklingen ska drivas framåt krävs att alla aktörer inom branschen får information om och tillgång till kvalitetssäkrat material. Inget av återvinningsföretagen menar att otillräckligt utbud utgör något hinder för att öka återanvändningen idag medan flera av byggföretagen och tillverkarna ser det som ett av de främsta hindren. Medverkande byggföretag beskriver svårigheterna med att rita in lösningar under projektering utan att vara säker på vilka material som kommer att finnas tillgängliga under produktion. Någon form av branschgemensam lagerhållning och logistiksystem, exempelvis en digital marknadsplats, skulle kunna vara ett sätt att koppla samman utbud och efterfrågan. Samtliga medverkande återvinningsföretag var positiva till ett sådant initiativ, liksom majoriteten byggföretag och beställare.

Läs hela artikeln som pdf här.

Elin Jönsson
Civilingenjör,
Skanska Sverige, Teknik