11 december 2023 Plan och bygglagen , Boverkets byggregleroch WHO:s riktlinjer har alla gemensamt att de på olika sätt beskriver att det inte får finnas mikrobiellförekomst som riskerar påverka inomhusmiljön negativt i våra bostäder. När det har konstaterats att byggnadsmaterial har fuktats upp under produktion eller drift av en byggnad ställs denna fråga på sin spets. Att byggbranschen och inte heller fuktkonsulterna har enats om en standardiserad analysmetod av prover som tas vid dessa tillfällen menar Johan Tannfors och Kent Bergström, båda vid Polygon, är problematiskt och diskuterar här möjliga vägar framåt. Läs hela artikeln som pdf:
Den här artikeln handlar om att bedömavilka analysverktyg som lämpar sig vid olika typer av fukttillskott på byggnadsmaterial. Lite slarvigt klumpas mögel och bakterier samman när man benämner materialanalyser. En mögelanalys som enbart hanterar mögelsvampförekomst riskerar missa många skador, allra främst vid nyproduktion där fuktbelastningen skiljer sig stort från t.ex.mellan till exempel en kallvind eller ett krypgrundsutrymme. Vikten av att beakta bakterier när en mikrobiell skada ska bedömas kan illustreras av att tillväxt av aktinomyceter, ett slags bakterier, kan ge luktproblem och sporproduktion likt vissa mögelsvampar. En vanlig mögelanalys missar dock ofta dessa bakterier. Det är också ett problem att det inte finns en standardiserad analysmetod för fukt-/byggbranschen. Skickas exempelvis ett dubblettmaterialprov till två olika analyslaboratorier eller på två olika analyser på samma labb så kan man få olika bedömningar.
Vilken typ av fukttillskott ger vilken typ av tillväxt?
Vid en vattenskada blir många material snabbt uppfuktade till en nivå som passerar kritiskt fukttillstånd.Det innebär inte automatiskt att materialen skadas mikrobiellt. I vattenskadebranschen har man länge arbetat med att minimera följdskador av tillskjutande vatten genom att torka ut material snabbt under kontrollerade former. Görs det på rätt sätt och i tid kan många följdproblem undvikas med stora sparade värden för fastighetsägaren utan att riskera försämrad inomhusmiljö för brukare.
Tyvärr är det inte alltid praktiskt möjlighet att hinna torka ut vattenskador innan mikrobiella skador uppstått och vi behöver då även kunna avgöra skadeområdets utbredning.
Erfarenhet från en stor genomgång av mikrobiella analyser (både mögel- och bakteriekontroll) från vattenskador ger oss idag ett bra underlag till vad som händer och när.
En vattenskada eller en uppfuktning som ger kontinuerlig uppfuktning över kritisk fuktnivå i byggnadsmaterialets yta tenderar att ge mikrobiell skada med dominant andel bakterier. I jämförelse med en gradvis uppfuktning av byggnadsmaterial där den kritiska fuktnivån överskridits men inte av vatten i vätskefas, ser förutsättningarna annorlunda ut, här främjas främstmögelsvampar.
I båda fallen ovan behöver övriga livsbetingelser vara uppfyllda vad gäller temperatur, syre,ph och näring.
En vanlig missuppfattning är att det går bra att vänta på att det blir torrt och att risken är borta när materialen torkats ut. Finns mikrobiell påväxt så försvinner inte hälsoriskerna bara för att påväxten torkat ut vilket gör att det även behövs en bedömning om en oacceptabel påväxt förekommer.
Lokala förutsättningar bestämmer val av analysmetod
De två vanligaste analysmetoderna som används vid misstänkt skadaär:
- Direktmikroskopiering (visuell bedömning av utbredning och arter i mikroskop)
- Totalantalsanalys (fluorescensmikroskopiering)
De båda metoderna fungerar bra beroende på hur fukttillskottet skapats och hur lång tid materialet varit fuktigt eller blött. Vid en snabb uppfuktning skapas en typ av förutsättningar och vid en gradvis uppfuktning en annan. Det skapas med andra ord helt skilda förutsättningar för en mikrobiell tillväxt beroende på aktuell situation.
Man behöver ha en tydlig provtagningsstrategi inför sitt val av analys.
Båda metoderna har sina för och nackdelar
Om man har material som snabbt drabbas av ett fukttillskott t.ex. av vatten i vätskefas skapas förutsättningar som gynnar många av de bakterier som typiskt återfinns på materialytor. Här är inte direktmikroskopiering det självklara valet eftersom metoden har svårt att upptäcka bakterieförekomst.
Om man har ett material som gradvis fuktas upp skapas förutsättningar som gynnar svampar och då fungerar direktmikroskopiering bättre. Den metod som fungerar i båda fallen är en totalantalsanalys genom fluorescensmikroskopiering.
Totalantalsanalysen har sina klara fördelar jämfört med direktmikroskopiering i att:
– Man kan analysera i princip alla byggnadsmaterial (både ytor och fibrösa material)
– Man får en mätbar mängd mikroorganismer (antal per yta eller volym)
– Man ser både levande och döda svampar och bakterier
Det mättekniska problemet
För en sakkunnig som ska värdera en potentiell mikrobiell risk i en fukt-/vattenskada kvarstår då frågan; hur? Det är här val av analysmetod kommer in i värderingsprocessen. Om det inte finns en mikrobiell skada kan material oftast torkas och sparas istället för att saneras eller bytas ut.
Valet av analysmetod bör väljas utifrån de förutsättningar som råder på materialen, de två inledande parametrar som behöver bedömas är mängden fukttillskott och temperatur. Vi har noterat i vår samlade data att dessa två är starkt styrande för vilken typ av mikroorganismer som framträder tidigt i ett skadefall.
Dagens definitioner på var gränsen går mellan fukttillskott och oacceptabel mikrobiell skada är otydliga vilket försvårar för tekniker i fält och byggherrar att avgöra hur stora åtgärder som behövs i olika skadefall. Ett ytterligare problem är att vanligt förekommande mät teknik endast värderar delar av den mikrobiella påväxten och inte alla organismer som om de påvisades skulle påverka beslut om åtgärd. Vid ett snabbt fukttillskott av vatten har vi noterat att totalantalsanalys (fluorescensmikroskopiering) är den mest lämpliga metoden för att kunna identifiera den tidiga mikrobiella tillväxten. Den främsta fördelen är att metoden anses vara beräkningsbar vilket gör att man kan bedöma möjliga avhjälpande insatser i ett eventuellt saneringsskede.
Provtagare
Analysmetoder kan aldrig kompensera för fel eller felaktig provtagning. För att säkerställa kvalitéten bör provtagare utbildas så att en förståelse för metoder och analyssvar säkerställs. En vanlig felkälla är till exempel att man är slarvig vid sin provtagning och kontaminering sker mellan provplatser och material, men vanligare och farligare är om prov tas på fel del av material eller konstruktion.
Vad har vi noterat i vår databas?
Polygon Sverige har löpande lagrat alla mikrobiella analysresultat i en databas. Till ett stort antal av dessa projekt/materialprov finns en spårbar vattenskaderapport. Det ger möjlighet till bredare och djupare utvärdering av skadestatistik som presenteras nedan.
I en första utvärdering av analysresultaten valdes data från 2010 och 2013. 1306 stycken mikrobiella materialprover togs från olika vattenskador under perioden. Prover togs där en sakkunnig bedömt att det finns förutsättningar för att en mikrobiell tillväxt ska ha varit möjlig. I dessa materialprover konstaterades att 568stycken (ca 43 %) var mikrobiellt skadade prov, dvs. övriga 738 prover (ca 57 %) som vid provtagningen misstänktes ha mikrobiell skada, bedömdes ej som skadat.
Provtagning har skett på både ytor och på mer komplexa volymer såsom isolering. Ytproverna består framför allt av olika träprover (reglar, syllar olika skivor) men också gipsskivor (gipspapp), dvs. olika organiska byggnadsmaterial. Volymsproverna är till största 
delen olika isolermaterial men också en del sandavjämningar samt bjälklagsfyllning innehållande en blandning av olika material. Volymsproverna är oftast byggnadsmaterial som definieras som ”oorganiska material”.
Utvärderingen har därefter kompletterats med data från 2014 till 2019 (totalt ca 4000 st analys svar).Det sammanslagna resultatet har samma fördelning som det tidigare men vi har nu även sammanställt delar av resultatet utifrån skadetyp. Vi noterade att det finns skillnader i vad som växt i de olika skadorna, vi redovisade resultaten i tre grupper:
– Mikrobiell skada döptes prov där både svampar och bakterier bedömdes som ”skadat”
– Bakterier döptes prov där endast bakterierna bedömdes som ”skadat”
– Svampar döptes prov där endast mögelsvampar fått bedömningen ”skadat”
En av det mer intressanta slutsatserna framträdde när vi gick in och studerade vilken typ av fukttillskott som dominerade i de olika grupperna. T.ex. så var den största gemensamma nämnaren i enbart bakterieskadade prov att det skett en snabb uppfuktning av vatten i byggnadsmaterialen.
I gruppen mikrobiellt skadade prov dominerade vattenläckage i sannolikt redan skadade konstruktioner så som ”riskkonstruktioner” (t.ex. uppreglade golv på betongplatta på mark och invändigt reglade isolerade källarväggar). I gruppen med enbart svampskador var det svårare att se en tydlig skadetyp men det fanns en viss övervikt åt skador utanför vattenskadan men i konstruktioner där fuktigheten varierar över året
(t.ex. ytterväggskonstruktioner och bjälklag mot
uteluftsventilerade krypgrunder).
Artikeln presenteras här nedkortad, läs hela artikeln som pdf:
Johan TannforsDipl. Fuktsakkunning
Polygon
Kent BergströmMetodutvecklare torkoch mätteknik
Polygon