22 april 2021 Ingen annan byggnad i samhället är så utsatt för bränder som skolbyggnader. Den rådande vurmen kring träbyggnader riskerar att förvärra en redan ohållbar situation, skriver Johan Henriksson och Anna Ranow verksamma på två materialleverantörer med fokus på brandsäkerhet. Bild: Skiftinge Förskola är ett exempel på nybyggd brandsäker skola med obrännbar yttervägg och stålreglar bakom fasadskivorna
Ingen annan byggnad i samhället är så utsatt för bränder som just skolbyggnader. 2019 brann nära 600 skolor och förskolor i Sverige enligt den senaste statistiken från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. Över 300 av bränderna betecknas som avsiktliga. Tittar man tillbaka genom åren syns ingen minskning av bränderna, snarare tvärtom.
Det pågår för närvarande två parallella byggtrender som drar åt olika håll. Den första där man eftersträvar extra hög brandsäkerhet med stålreglar i ventilerade fasader även där det är obrännbara fasadmaterial t ex fasadskivor klass A2-s1,d0. Här gäller principen både hängslen och livrem. Den andra trenden är en vurm för trä på fasader för att minska klimatpåverkan, vilket är positivt i vissa sammanhang, men direkt olämpligt ur brandsäkerhetssynpunkt när det gäller exempelvis skolbyggnader.
Skolbränder startar oftast från utsidan av skolbyggnaderna och efter skoltid, när ingen är på plats och kan anmäla. Förloppet är många gånger så snabbt att brandkåren inte hinner fram. De bränder som ger störst skador är de som börjar i fasaderna och sprider sig via takfoten upp på vinden. Nästan utan undantag handlar det då om skolor byggda med träpanel på fasaden, helt eller delvis, och med en luftspalt som går rakt upp genom takfoten utan något brandskydd däremellan.
I Brandforsks rapport ”Anlagda skolbränder går att förhindra” kan man läsa följande: ”En viktig slutsats när forskarna analyserat hur skolbränder sprider sig är att byggreglerna inte är utformade att skydda mot spridning från en brand som anlagts utomhus, utan för att begränsa spridningen av en brand inomhus”. Det räcker alltså inte att bara förlita sig på Boverkets byggregler för att skydda skolbyggnader mot anlagda bränder. De är långt ifrån tillräckliga och det finns all anledning att ha större marginaler.
Vi märker av att kunskapen kring brandsäkerhet brister alltmer och det finns en otydlighet kring vem som bär det yttersta ansvaret. Här vill vi poängtera att det alltid är byggherrens ansvar och det är ett ansvar som aldrig kan delegeras. Vi menar att byggherren bör kräva att hela ytterväggskonstruktionen i skolbyggnader byggs med obrännbara material. Alla detaljer bör vara rätt utförda såsom exempelvis perforerad list i underkant av ventilerade luftspalter. Då förhindrar man att brännbart material kan stoppas in där och antändas. Brandsäkerhet är ett grundkrav som inte ska åsidosättas.
Statistiken talar sitt tydliga språk. De insatser som görs och de regelverk som finns räcker inte för att förhindra anlagda bränder i skolor och nu börjar vurmen för trä märkas på nya skolprojekt i landet. Det är hög tid för byggherrarna att ta sitt samhällsansvar och ge frågan den uppmärksamhet som den förtjänar. Inför nolltolerans. Vi vill inte se fler skolor som sätts i brand, helt i onödan, med enorma kostnader för samhället, störd undervisning och miljöpåverkan som följd. Skolor som brinner är inte hållbara.
Produktchef på Europrofil
Ingenjör och marknadschef på Cembrit