Lerbundna byggmaterial – då, nu och i framtiden

lerhus_1

Lerjordsbyggen har haft låg status och kunskapen om de olika lerteknikerna dog nära nog ut i samband med inflyttningen till städerna vid förra sekelskiftet. Men i dag upptäcker allt fler fördelarna med ett material som är lättåtkomligt, förlåtande och som rätt använt kan stå i många århundraden.

Lera som byggmaterial är vanligare i Sverige än vad vi ofta tror. Olika tekniker, såsom lersten men också monolitiska konstruktioner där stampjordsteknik använts till bärare av hela byggnader, finns över hela landet.

Timmerhus ströks ofta med lerputs invändigt, för att få en tät och dragfri byggnad, medan skorstenar och väggar kring eldstaden kunde uppföras med lersten eller en blandform med delvis lättare bränt tegel. Ytterligare en förekommande teknik är huggen ved lagd i lerbruk, kallat kubb-, klant- eller vedhus beroende på var i landet man befinner sig.

På samma sätt som trähus kräver underhåll för att inte utsättas för fukt och väta som stängs in i konstruktionen, förhåller det sig med lerväggar. På motsvarande sätt som tegelväggar uppför sig i minusgrader fungerar också massiva lerväggar. Finns det vatten i konstruktionen som fryser när temperaturen är under noll, kan väggen spjälkas av den bildade isen vilket leder till sprickbildning.

lerhus_3Rum med grundputs av lera. Notera de ”levande” väggarna och det mjuka ljuset.

Men rätt behandlade kan lerjordsväggar hålla i princip hur länge som helst. Om det vittnar ett vitkalkat enfamiljshus med halmtak i Briantspuddle i Dorset i England, vars äldsta delar är från 1400-talet. Trots det fuktiga klimatet i södra England, har huset ännu inte regnat bort. Anmärkningsvärt inte minst med tanke på att en del av ytterväggarna i miljöprojektet Hammarby Sjöstad inte klarade ens en säsong i svenskt väder!

Hus för allmogen

Några av lerjordsväggars positiva egenskaper påtalas i det lilla häftet Underrättelse för allmogen at bygga hus af lerbruk från 1799, där den okände författaren skriver att lerhus är ett fullgott alternativ för allmogen. Härav kan vi dra slutsatsen att lermaterial inte hade någon vidare status och därför mestadels användes till byggnader för gårdarnas djur.

Boken från 1920 som kanske inspirerade till det allra första lerjordshuset.

Boken från 1920 som kanske inspirerade till det allra första lerjordshuset.

En bidragande orsak till att det byggts hus av lerjord är förstås att materialet fanns i de jordbruksbygder där gårdarna anlades. Ibland kan anas att lera på något sätt använts efter- som en damm kan finnas alldeles i närheten av byggnaden. Det finns dock inte mycket dokumenterat i ämnet.

Allmogen var i hög grad bekant med sin lerjord, men hantverket fördes vidare genom tyst kunskap som försvann när inflyttningen till städerna tog fart kring förra sekelskiftet.

I häftet från slutet av 1700-talet kan man läsa att lerhus är lika bra som de exklusiva stenhusen, samt att de är billigare än trähus. Vi får också veta att det går åt dubbelt så mycket ved för att värma upp ett trähus som ett murat lerhus, eftersom det förra aldrig blir helt tätt och dragfritt.

Med dagens byggnormer anses massiva lastbärande lerjordsväggar inte vara lämpliga alternativ för ytterväggskonstruktioner, eftersom den isolerande förmågan är dålig. Bland miljörörelsens självbyggare har det därför blivit populärt att uppföra ytterväggar som isoleras med halm och sedan stryks in- och utvändigt med lerputs. Resultatet påminner mycket om mackelerade hus, det vill säga byggnader som uppförs med en våt och fet lermassa med inblandning av halm och grus där massan sedan formas i halvmetertjocka väggar som kan ges organiska och skulpturala former.

För- och nackdelar

Liksom andra byggmaterial har lerbundna material både positiva och negativa egenskaper. Till fördelarna hör att lerväggar har god fuktbuffrande förmåga och, i likhet med andra tunga material, goda termiska egenskaper.

lerhus_6

En annan stor fördel är att materialet ofta finns nära byggplatsen, vilket medför korta transporter. Eftersom lerjord är vattenlöslig är den också ett förlåtande material; om en lerputs inte blir bra kan den enkelt knackas ned från väggen och mer av det som förbättrar blandningen – exempelvis sand, sågspån, häst- alternativt kospillning eller lerjord – tillsättas och blandas med vatten för att sedan strykas på väggen igen.

Till de lerbundna byggmaterialens nackdelar hör att byggmetoderna är arbetsintensiva, platsbundna och inte låter sig industrialiseras. Det är ett av skälen till att byggindustrins intresse är ljumt och att lerbundna byggmetoder numera ses ur antikvarisk synvinkel.

Intresset för lerjordsbyggeri ökar i takt med att kunskapen om byggteknikerna sprids, men i dagsläget är det endast ett fåtal entreprenörer som kan utföra denna typ av byggproduktion i Sverige. Detta innebär att flertalet av de hus där lerjord på något sätt har använts i konstruktionen med några få undantag har utförts som självbyggeri och då ofta i form av kursverksamhet.

lerhus_2Utsikt genom djupa fönsternischer. Dekorationsputs med jordpigment finns för de som vill ha färg på väggarna.

Men med allt högre produktionskostnader, som medför skenande priser på bostads- marknaden, borde kooperativt självbyggeri vara en framkomlig väg där miljöanpassade bygg- och installationsmetoder kan användas i stor utsträckning. De stora byggföretagen skulle då kunna göra en stor insats med samordning, byggledning och de riktigt tunga delarna i produktionen.

Lerjord som byggmaterial är hursomhelst definitivt värd en renässans!

Bli den första att kommentera "Lerbundna byggmaterial – då, nu och i framtiden"

Lämna en kommentar

Din epostadress kommer inte att publiceras.


*