Läckande mäthål i betong

 24 april, 2017  Så står man där igen med en betongmätning som är för blöt för att få lägga mattan. Någonstans i kedjan har det klickat och trots att alla lovat att det skulle vara klart så är det ”fel” siffra i mätprotokollet.

Stora omplaneringar, forceringsåtgärder och viten hotar vardagslunken! Men är värdet  rätt? Alla mätningar innefattar mätfel. Om beslut ska baseras på mätresultat är det därför avgörande att kunna identifiera om det finns mätfel som är så stora att mätresultaten borde förkastas. Den här första artikeln i en serie om tre artiklar handlar om hur analys av trendkurvor kan avslöja grova systematiska fel vid fuktmätning i betong beroende på mäthål som har för stora ångläckage.

MÄTHÅLETS ÅNGLÄCKAGE GER ALLTID RABATT PÅ MÄTRESULTATET
Ett mäthål kommer oavsett tätningsteknik alltid att läcka vattenånga eftersom det tätas mot ånggenomsläpplig betong. Hastighet på läckaget beror även på andra faktorer såsom med vilken teknik mätrören monteras samt kvaliteten på tätningen av mätrören. Så länge torkmiljön inte är blötare än betongen kommer ett avläst värde därför alltid att innefatta en rabatt mot verklig relativ fuktighet, RF, i betongen. En principiell enkel jämvikt kan ställas upp där flödet till hålet ska bli lika med flödet från hålet, se figuren nedan.

Eftersom målsättningen är att nå ett mätvärde så nära betongens RF som möjligt i hålet blir drivkraften in i hålet (ånghaltsskillnaden mellan betong och mäthål) normalt mycket mindre än drivkraften ut ur hålet (ånghaltsskillnaden mellan mäthål och torkmiljö). Det gör att tätningen av borrhålet behöver vara mångdubbelt tätare än motståndet i betongen för att inte ge en för stor rabatt på mätvärdet. Hur snabbt hålet når jämvikt efter montage av mätrör beror också på hur nära jämvikt hålet och mätutrustning befinner sig vid montage samt de totala buffringseffekter som finns i systemet.

I tabellen till höger redovisas en enklare beräkning på hur det kan slå vid jämvikt. Låt oss anta att ett vanligt montage har en tätning som har 100 gånger högre motstånd än betongen. Vi vill mäta 85% RF i betongen vid 20 grader vintertid med 20% RF i luften över hålet. Rabatten blir i det här fallet 0,6% RF. Om betongen skulle bli 10 gånger tätare alternativt håltätningen 10 gånger sämre, allt annat likvärdigt, ökar rabatten till 5,9% RF. Sommartid när drivkraften mot torkmiljön blir mindre (ånghalten ökar i luften över betongen) minskar mätfelet och blir då vid 60% RF i torkmiljön 2,3% RF.

Principiellt innebär det följande: Ju tätare betongen blir desto större mätrabatt kommer att presteras om inte tätningstekniken utvecklas i motsvarande grad. Vid ett systematiskt montage kommer även mätrabatten att vara helt systematisk. Det gör tyvärr att rabatten blir mycket svår att upptäcka och kvantifiera (om få montagetekniker med likvärdiga läckage används). Har inte montage skett med full systematik i tätningen blir mätresultaten spretigare och läckage kan avslöja sig på varierande jämviktsnivåer och uttorkningshastigheter. Detta kan upptäckas förutsatt att det finns flera mätpunkter i närheten av varandra som läses av trendmässigt via flera efterföljande avläsningar i tid per punkt. Innan jämvikt uppnåtts kan förflyttningen mot jämvikt lätt uppfattas som en snabb uttorkning av betongen. När mäthålet börjar torka kommer materialytan i mäthålet att få ett större ångmotstånd. Med större motstånd för fukttransport till hålet flyttas jämvikten och mätfelet kan därför öka över tid och då visa ett relativt lägre mätvärde än det verkliga.

Läs hela artikeln här, om specialfall och rekommendationer.

Peter Brander
Teknologie licentiat i Byggtorkning
Diplomerad fuktsakkunnig, Byggdoktor.
Polygon/AK

Kent Bergström
Teknik och utbildningsansvarig
Polygon/AK