Kan en konsult avhjälpa fel utan att riskera möjligheten att göra preskriptionsinvändning?

26 oktober 2021    För de flesta avtal för anlitande av arkitekter och tekniska konsulter används Allmänna Bestämmelser för konsultuppdrag inom arkitekt- och ingenjörsverksamhet, ABK 09. Bestämmelserna blir genom hänvisning en del av avtalet mellan beställaren och konsulten. Det händer då och då att en beställare framställer krav på skadestånd gentemot en konsult när beställaren har fått merkostnader som beställaren anser beror på fel i det av konsulten utförda uppdraget. Parallellt med ett sådant krav är det inte ovanligt att det pågår diskussioner mellan beställaren och konsulten om fel som förekommit i uppdraget eller som beställaren påstår har förekommit i uppdraget eller hur man kan åtgärda skada. Många konsulters reaktioner i sådana situationer är att kostnadsfritt avhjälpa påstådda fel eller bara i att bistå beställaren med att försöka få rätsida på en situation där en skada har inträffat. Den här artikeln syftar till att klarlägga vilka risker en konsult därigenom kan ådra sig.

I rättsfallet NJA 1993 s 436 fastställde Högsta domstolen att en säljare som agerar på ett visst sätt i en situation där köparen har krav på ersättning kan förlora rätten att med framgång invända att köparen har reklamerat för sent. En köpare som reklamerar för sent kan förlora sin rätt att göra påföljder mot säljaren gällande, t.ex. prisavdrag eller annan ersättning för ett fel.

Rättsfallet gällde försäljning av inkråmet i ett bolag och fel noterades efter avtalsslutet bestående av att bolagets orderstock inte var så omfattande som angetts i köpeavtalet. Antalet avropade order uppgick nämligen till 62 stycken medan 161 avropade order stod upptagna i köpeavtalet. Köparen framställde därför krav mot säljaren på ersättning varpå säljaren invände att reklamationen var för sent framställd. Som framgår ovan uppkom då frågan om säljaren genom sitt uppträdande hade förlorat rätten att invända att reklamation hade skett försent. 

Högsta domstolen angav i rättsfallet att avgörande för om en säljare ska anses ha agerat på ett sådant sätt att rätten att invända preskription gått förlorad, är om säljaren genom sitt uppträdande har givit köparen särskild anledning att tro att säljaren avstått från att göra invändning om för sen reklamation. Högsta domstolen exemplifierade utförligt i vilka situationer så kunde vara fallet. Sådana situationer kunde enligt Högsta domstolen vara att köparen föreslår en uppgörelse och åtminstone håller frågan om det föreligger fel öppen, om köparen underhandlar med säljaren om återtagande eller utbyte av egendom eller om prisnedsättning, om säljaren erbjudit sig att vidta åtgärder för att avhjälpa fel eller i mer allmänna ordalag erkänt att egendom är felaktig. Om säljaren istället håller en avvisande hållning och inskränker sig till att bemöta köparens anmärkningar bibehåller säljaren enligt Högsta domstolen sin rätt att göra gällande invändning om att reklamation skett för sent. Principen bör enligt Högsta domstolen tillämpas med försiktighet eftersom den är mycket sträng mot säljaren.

Principen om att en säljare kan gå miste om sin rätt att göra gällande att reklamation har skett för sent kan bli tillämplig på ett avtalsförhållande mellan en beställare och en konsult där parterna har avtalat om att ABK 09 ska tillämpas. I ABK 09 finns det en bestämmelse om reklamation angiven i 5 kap 5 § ABK 09 enligt vilken en beställare som vill att konsulten ska avhjälpa fel ska framställa krav på felavhjälpande inom skälig tid från det att felet har upptäckts eller borde ha upptäckts. Bestämmelsen är emellertid inte av den karaktären att en sen reklamation från beställarens sida leder till att beställaren förlorar rätt till felavhjälpande. En sen reklamation medför endast att beställaren ska stå för den merkostnad som konsulten förorsakas p.g.a. den sena reklamationen. 

I ABK 09 finns i 5 kap 6 § ABK 09 emellertid även en bestämmelse om att skadeståndskrav ska framställas skriftligen inom viss tid. Konsekvensen av att en beställare inte framställer ett skriftligt skadeståndskrav i tid blir att beställaren förlorar rätten till skadestånd. I förhållande till denna bestämmelse kan den ovan angivna principen bli tillämplig. Dvs. om en konsult i en situation där det uppkommit en skada uppträder på ett visst sätt och därigenom ger beställaren särskild anledning att tro att konsulten har avstått från att göra preskriptionsinvändning kan konsulten förlora rätten att göra en sådan invändning. Av denna anledning finns det också villkor i konsulters ansvarsförsäkringar att konsulten inte får medge fel eller ansvar. Gör konsulten det kan konsulten förlora rätten till försäkringsersättning eftersom försäkringsgivarens möjlighet att invända preskription för konsultens räkning i sådant fall kan gå förlorad.  

I Svea hovrätt i mål nr. 6985-18 där dom meddelades den 24 april 2019 prövades bl.a. frågan om en konsult genom sitt uppträdande hade förlorat rätten att göra preskriptionsinvändning.

Konsulten hade i ett uppdrag för en beställare tagit fram handlingar för mark, geoteknik och VA för uppförande av en byggnad för lager och kontor. Under arbetenas utförande inträffade ett större ras som ledde till att skredmassor flyttade en stödkonstruktion som hade anbringats i marken, en s.k. spont. Konsultens uppdrag hade innefattat att rita och beräkna lutningen på den slänt där skredet inträffade. Efter skredet tog konsulten fram nya handlingar som avsåg ett utförande med en flackare lutning av slänten än vad som hade angetts i de bygghandlingar som konsulten ursprungligen hade tagit fram och som det hade byggts efter. För de nya handlingarna tog konsulten inte betalt. Beställaren framställde skadeståndskrav mot konsulten som bl.a. invände att kravet var preskriberat.

Vad gäller frågan om konsulten genom sitt uppträdande hade gett beställaren särskild anledning att tro att konsulten hade avstått från att göra preskriptionsinvändning fastslog tingsrätten (och sedemera hovrätten) att det faktum att konsulten hade medgett fel i bygghandling och kostnadsfritt hade tagit fram nya handlingar inte kunde jämställas med att konsulten även hade tagit på sig ansvar för skredet. Konsulten hade alltså inte genom att medge fel och genom att kostnadsfritt avhjälpa fel gett beställaren särskild anledning att tro att konsulten skulle avstå från att göra preskriptionsinvändning, i strid med 5 kap 6 § i ABK 09. Beställarens krav ansågs därmed vara preskriberat.

Rättsfallet visar att domstolarna skiljer på att vidgå ansvar för fel och att vidgå ansvar för skada i sin bedömning av om en konsult genom sitt uppträdande har gett en beställare fog för en uppfattning att konsulten inte kommer att göra en preskriptionsinvändning. Detta är enligt min uppfattning rimligt eftersom ett medgivande av ett fel är begränsat till just det och inte innefattar att felet också har orsakat skador, dvs. merkostnader.

För konsulter visar rättsfallet att det är mycket viktigt att i diskussioner med beställare tydligt skilja på ansvar för fel och ansvar för konsekvenser som kan vara en följd av ett fel, dvs. en skada. Gör inte konsulten det riskerar konsulten att ta på sig ansvar för skada med de konsekvenser det kan få i form av utebliven försäkringsersättning för skadestånd. Det bör dock kunna finnas fall där ett fel är så tydligt förknippat med en konsekvens av felet, en skada, att ett medgivande av ett fel även skulle innebära medgivande av en skada. Viss försiktighet med att medge fel är därför påkallad.

För beställare är rättsfallet, som så många andra rättsfall på området, en påminnelse om att den frist som beställaren har i 5 kap 6 § ABK 09 att framställa skadeståndsanspråk är mycket kort och att beställaren måste framställa skadeståndsanspråk ganska så snabbt efter det att en skada framstår som sannolik för att inte förlora rätten till skadestånd. Och i detta sammanhang komma ihåg att nio månaders preskriptionsfrist i princip aldrig är aktuellt. En beställare behöver därmed utgå från att det är tre månader som beställaren har på sig för att framställa ett skriftligt skadeståndskrav och då från den tidpunkt när en ekonomisk skada framstår som sannolik.

Pernilla Samuelsson,
Advokat på Foyen Advokatfirma  
pernilla.samulesson@foyen.se